Nyheten som bara blev en notis

Det blir ingen snö till jul. Rapporterna lovar visserligen kallt väder, men nästan ingen nederbörd. Förra året överraskades vi hitflyttade stockholmare av en riktigt vit jul i Skåne. Jag minns att vi borstade mattorna i den djupa snön. Därtill tvingades vi låna en spade av grannen för att komma ut med bilen och jag fick köra till Maxi och köpa en rejäl snöskyffel. Den kom dock bara till användning en gång och i somras upptäckte jag den ståendes mot en husvägg. Julsnön töade snabbt bort och snösmältningen kom igång rekordtidigt och satte också fart på nyhetsåret. Det började med varma vindar och stormbyar som skapade stor förödelse innan översvämningarna för lång tid blev den dominerande händelsen. Senare fick vi se slutet på ABK-affären. De ansvariga försvann en efter en i ledning och styrelse och Kristianstadsbladets reporter Matti Stenrosen belönades med Guldspaden, grävande journalisters stora pris, för sina avslöjanden. Innan våren var till ända skapade sedan HIV-mannen stor oro och förskräckelse i stan. Under hösten kom TV-teamen med sina stora sändningsbussar att köra hit i skytteltrafik. Det började med att Christer Ewe filmades i valstugan med sitt främlingsfientliga uttalande. När sedan valresultatet i Kristianstad kommun ledde till kaos och tjafs om makten och diskussionerna om det lämpliga i att regera med sjöbopartiets stöd blev fullmäktigemötena riksnyheter. Dessförinnan hade moderaternas Jörn Holmgren tvingats ta tillbaka sin kandidatur till en politisk toppost. Region Skånes ekonomiska underskott växte och problemet runt Brobysjukhuset fortsatte innan det så småningom blev konkurs. Alla stora nyhetshändelser hjälpte oss att vid sidan av våra egna satsningar att göra en mer intressant tidning. Under året kom Kristianstadsbladet ut i ny design och de nya lite svartare rubrikerna kom väl till pass. Mjällby åkte ur superettan och träffar nästa år på Kristianstads FF som gick upp. Handbollsklubben hamnade i den ena krisen efter den andra. En annan stor händelse för rubrikmakarna var att Helén-mordet åter blev aktuellt. Alla dessa nyheter till trots är det en helt annan händelse, som bara blev en bild och några rader i tidningen, som jag kommer att bära med mig från 2002. Johan Larsson, vår administrative direktör på tidningen, blev en sen kväll vittne till en svår trafikolycka. Han var bland de första på olycksplatsen och larmade ambulans och räddningsverket via 112. Hans skildring av sin mardrömsupplevelse gör att jag inte kan glömma detta. Dörrarna till de totalkvaddade bilarna gick inte att öppna och där inne satt allvarligt skadade personer hjälplöst fast. Han berättade att chockade människor sprang runt och grät och skrek av desperation och smärta. Några försökte förgäves slita upp dörrarna för att hjälpa anhöriga som satt fastklämda inne i bilarna. Utanför stod förtvivlade barn paralyserade av skräck och väntade på att någon skulle ha tid att ta hand om dem. Bladets fotograf Tommy Svensson var också snabbt på olycksplatsen och han rörde sig lika vant som räddningsmanskapet, medan Johan Larsson berättade hur han själv stod och skakade. Efter en tid kontaktade polisen Johan Larsson för att han skulle vittna om olyckan. Han frågade då direkt hur det hade gått med dem som satt inne i bilarna. Beskedet var visserligen att alla överlevt men några var mycket, mycket allvarligt skadade. Vad det betyder kan man bara ana. Liknande personliga tragedier inträffar gång på gång på våra vägar och försvinner ur medvetandet som små notiser i tidningen. Speciellt jul- och nyårshelgerna är en olycksdrabbad period. Även om det ser ut att bli en snöfri jul, räkna med förrädiska vägar och intensiv trafik. Men viktigast av allt: kör försiktigt. Det är en förutsättning för att det skall bli en riktigt god jul för oss alla. Peter Melin Chefredaktör