Nylander om vägvalet: ”Det var starkt ideologiskt drivet”

–  En del tror att vi bara gjort detta av taktiska skäl, men både för mig och jag vet Jan Björklund har det varit starkt ideologiskt och värderingsmässigt drivet. Mitt motiv är att jag inte vill att Sverige går åt ett håll där SD får ett ökat inflytande och där man anpassar sig till deras politik, säger Christer Nylander.

Hösten har varit tuff för honom. Mycket tuff. Vägvalet har smärtat. Det syns lite i ansiktsuttrycket när Christer Nylander prick på utsatt tid möter upp för en pratstund i Kristianstad innan han ska åka upp med tåget till Stockholm igen.

– Jag har inte mått riktigt bra under den här perioden. Dels jobbade jag för mycket och hann inte springa, läsa och sova tillräckligt. Sedan har den interna splittringen inom partiet varit väldigt jobbig också på ett personligt plan, säger Christer Nylander.

Helgen som gick var den första på fyra månader som han kom ut i löpspåret igen. Det blev 16 kilometer längs Linnérundan och ner mot Björket.

– Jag behöver det, huvudet fungerar bättre.

För Christer Nylander stod det kort efter valet klart att det skulle krävas blocköverskridande samarbeten för att få en ny regering på plats. Redan i valrörelsen hade Liberalerna varit tydliga med att det var ett måste om Alliansen inte blev större än de rödgröna.

Terrängen sonderades både en, två och tre gånger. Men positionerna var låsta.

– Jag är rätt besviken på att vi inte lyckades nå längre mellan Alliansen och Miljöpartiet. Jag tyckte det var en bra idé. Då hade vi dels hållit ihop Alliansen och dels hade vi fått tillräckligt många mandat i riksdagen. Men MP ville inte ha en Moderat statsminister och M ville inte släppa den posten.

Han konstaterar också att det hade funnits en växande oenighet mellan Allianspartierna ända sedan Anna Kinberg Batra gläntade på dörren till SD 2017.

– Det som splittrade Alliansen var valresultatet och synen på SD. När hon sa det blev det tydligt att vi hade olika syn på hur vi skulle hantera en situation när vi var i minoritet.

En M/KD-lösning såg han därför inte som gångbart. Deras 92 mandat i riksdagen är för få, förklarar Nylander och nämner att S som största oppositionsparti har 100.

– Förra mandatperioden var det ungefär 500 omröstningar i riksdagen när Alliansen stod mot de rödgröna. Det hade blivit likadant denna mandatperiod och då hade SD avgjort varje omröstning. De hade varit helt i centrum för svensk debatt.

En regering med så skralt underlag skulle antingen inte få igenom sin politik och tvingas avgå. Eller anpassa politiken till SD.

– Till sist hade det inneburit att man anpassat sig eller börjat prata med dem och det ville inte vi. Alliansen förlorade valet, vi kommer inte ifrån det.

I december hölls den första sittningen tillsammans med S, C och MP. Christer Nylander beskriver fem dagars kaotiska förhandlingar.

– Det var inte särskilt väl förberett och vi satt långt in på nätterna. Sedan ska man erkänna att vi inte kände varandra särskilt väl. När man ska samarbeta med någon är det viktigt att man förstår vad den andra säger och vad som är viktigt för den personen. Det var körigt. Vi satt i ett rum utan fönster och ingen hade tänkt på att man behöver äta. Det enda som fanns var kaffe och te eller när någon tog med sig en kasse kakor. Någon gång fick någon springa iväg och köpa mat till oss.

Christer Nylander säger ändå att Liberalerna var hyfsat nöjda med utfallet. Värnskatten skulle slopas och det fanns med flera reformer inom skolan som partiet efterfrågat. Allting föll samman när Centern backade.

I princip var man tillbaka på ruta ett. I januari inleddes parallella förhandlingar, men Moderaternas Ulf Kristersson kunde inte komma med så mycket nytt. Skrivningen att SD skulle hållas utanför insåg Christer Nylander inte skulle hålla.

– Man litar på något sätt på att SD ska ställa upp på det, men det är uppenbart att de inte gör det. De är skickliga politiker som har visat att de inte tvekar att ställa till med kaos i riksdagen. Jag är övertygad om att om de fått den möjligheten hade de fortsatt göra det. Det är också fullt legitimt, de vill ha genomslag för sina åsikter och sina mandat, säger Nylander.

Istället började det röra på sig i den blocköverskridande lösningen. Christer Nylander berättar att man träffades på flera olika neutrala platser i Stockholmsområdet. Var exakt vill han inte avslöja, men det var mer uppstyrt och långt ifrån så kaotiskt som i december. Förhandlingarna pågick från trettondagsafton och fem dagar framåt.

– Det fanns en mycket skarpare känsla av att vi borde lösa det här och jag tycker S visade större förståelse att de behövde ge med sig på viktiga punkter. Jag tror alla var överens att man ville undvika den fjärde statsministeromröstningen och försöka lösa det på den tredje. Hade man använt den fjärde tydde mycket på att det blivit extraval istället.

Samtidigt utspelade sig slitningarna inom L inför öppen ridå. Liberalerna i Skåne, där Nylander för övrigt är ordförande, var ett av de distrikt som tydligt deklarerade att en S-ledd regering inte var att föredra. Även partiets riksdagsgrupp var djupt splittrad. Och kollegorna i Kristianstad landade i en annan slutsats än Nylander.

– Jag ska inte sticka under stol med att flera av mina bästa vänner inom politiken hade en annan åsikt än vad jag hade i frågan, det innebär inte att vi sagt upp bekantskapen. Men det är klart att de här slitningarna i partiet är jobbiga för alla.

Skälen till splittringen var flera, enligt Nylander. En del ansåg att Alliansens politik på ett bättre sätt bekämpar anledningen till att SD växer. Andra att det var viktigt att hålla ihop Alliansen eftersom väljarströmmar går mellan partierna.

– Jag trodde vi skulle kunna få ett bra resultat i förhandlingarna, men jag var ytterst tveksam om vi skulle få igenom det i partiet. Jag var i och för sig trots allt övertygad att partiet tycker mer illa om SD än S.

Varför var vägvalet så jobbigt personligt?

– Det är inte vilken fråga som helst. Det är hur man ser på framtiden för Sverige och vilken regering som ska bildas. Den är så strategisk avgörande. Det är en identitetsförändring av partiet från att ha haft ett så nära samarbete med Alliansen. Det är enkelt att blanda ihop en sockerkakssmet men det är väldigt svårt att separera ingredienserna efteråt.

Trots att det varit svårt är Christer Nylander både nöjd och stolt över det resultat man lyckades leverera i överenskommelsen.

– Nu får vi en regering jag inte vill ha men den kommer genomföra en politik som jag vill ha. Den sänker skatten så det blir lönar sig bättre att jobba, den förbättrar skolan, det blir tuff integrationspolitik, den förbättrar arbetsmarknaden. Det är fyra saker som jag tycker är helt centrala.

Varför ville ni inte ingå i regeringen?

–  Det hade varit ett för stort steg, inte minst med tanke på att så många var tveksamma till den här lösningen överhuvudtaget.

För Christer Nylander bottnar vägvalet i själva kärnan av hans ideologiska övertygelse. Att stoppa de populistiska partierna från att få inflytande blev den överordnade frågan.

– Tittar man på världsutvecklingen är det så att populismen växer och nationalismen växer. Det sker i Ungern, Polen, Italien, Brasilien och USA för den delen. Jag tror bara att det kommer öka. Jag har bestämt mig för att jag inte kommer att kompromissa med det utan jag kommer att bekämpa det. Jag tänker inte bidra till att man vrider tillbaka klockan och gör Sverige mindre liberalt.

Nylander tror sättet att möta utvecklingen är med bra sakpolitik.

– Om man lyckas förbättra integrationen och se till skolan fungerar så gör det att populismen minskar.

Framåt kommer L nu att nagelfara så att den nytillträdda regeringen lever upp till överenskommelsen. Inte minst för att visa de delar av partiet som var emot lösningen att vägvalet var rätt.

– Det finns rätt många i mitt parti som tror att S kommer att göra allt för att inte genomföra vår skolpolitik och vår integrationspolitik. Vi måste ligga på som illrar nu för att se till att regeringen gör det som de lovat att göra. Gör man inte det så är man inte en regering längre.

Nu väntar också en läkningsprocess inom partiet. Det har varit väl hårda ord på sina håll. Men Christer Nylander tycker samtidigt att partiledaren Jan Björlund hanterat situationen på ett ypperligt sätt. Han ser gärna att han sitter kvar.

– Jag uppfattar det som att Jan Björklund har varit noga med att hålla ihop partiet. Han har försökt hitta lösningar som alla kanske inte älskar, men som man åtminstone kan acceptera. Jag tycker han har visat att han är en skicklig ledare under den här svåra perioden.

Liberalerna går just nu kräftgång i opinionen. Den senaste mätningen visade på ett väljarstöd på 3,9 procent. Christer Nylander tror den interna turbulensen är en del i förklaringen, men han tycker det finns goda chanser att vända trenden.

– Vi har fått bra genomslag i överenskommelsen som ska genomföras nu. Vi och Centern blir vågmästare och våra frågor kommer att vara i centrum i debatten fram till nästa val. Det hänger rätt mycket på oss själv om vi lyckas vända detta.

Vilket är ditt drömscenario 2022?

– Jag ser gärna att Alliansen kan bli större än de rödgröna och bilda en regering men det förutsätter också att det är en bra politik jag kan stå för.

Och om M och KD närmar sig SD?

– Om det skulle vara så att det fortsätter åt det hållet, vilket jag inte hoppas, blir det svårt att forma något 2022.