Öga mot öga med Christian IV

Mitt uppdrag: att här i Köpenhamn söka spår efter vår stads grundare och Kristianstadsbladets nya symbol. Jag börjar med en kopp kaffe på ett café och upptäcker ett foto av en målning föreställande Fredriksborgs slott i en dansk morgontidning.

Slottet var Christian IV:s ögonsten. Han föddes där 1577 och det är här hans historia börjar. Även min börjar således i detta slott och ska så småningom också sluta där.

Nyheten i tidningen är att tre danska systrar fick 52 000 kronor för en målning som tio månader senare såldes för 6,5 miljoner. Aktionsfirman hade missat att systrarnas tavla "Fredriksborgs slott i månsken" var signerad av den berömde norske konstnären J. C. Dahl.

Jag frågar den unga servitrisen om hon vet något om minnesmärken efter Christian IV i byen. Hon bara ler och skakar på huvudet. En taxichaufför jag frågar vet heller ingenting och någon staty känner han inte till.

När jag i den arktiska kylan på väg till turistinformationen passerar vaxmuseet får jag en idé. Jag går in i värmen bland diverse världsberömda dockor och vet snart inte vilka som är besökare och vilka som är vaxfigurer.

Plötsligt står vi öga mot öga. Jag givetvis mer överraskad än kungen. Christian IV är en av enbart tre historiska kungar som här finns avbildade i helfigur. Det säger möjligen något om hans betydelse i dansk historia.

Tyvärr har vakten inte mycket att berätta. Han står först bara tyst och orörlig och jag tror det är ännu en vaxdocka jag frågat, men så ler han:

– Vi läste om honom i skolan, men jag har glömt nästan allt, erkänner han.

På turistbyrån vid Rådhusplatsen blir jag hänvisad runt innan en kvinna till slut kan ge mig några tips.

– Vid sidan om Rosenborgs slott uppfördes under hans tid en lång rad av Köpenhamns mest kända byggnader, berättar hon.

Och räknar snabbt upp Börsen, Regensen, Holmens Kirke och Rundetårn och jag försöker hinna med att skriva. Det sistnämnda byggde han som observatorium åt Tycho Brahe får jag veta.

– Även Christianshavn, med det beryktade Christiania, är uppkallat efter Christian IV.

Statyn verkar inte lika lätt att hitta. Efter lite funderande på turistbyrån blir jag hänvisad till Österport. Där någonstans ska den finnas.

Jag går Ströget fram och upptäcker att ett antikvariat har rea i ett sidohus ihopbyggt med en kyrka. Här finns ändlösa rader av böcker på uppställda bord. Till slut hittar jag en tjock volym om Christian IV.

På vägen ut stannar jag och betraktar Helligåndskirken, som den heter. På skylten står det också att Christian IV har en ingång uppkallad efter sig. Ovanför den porten står hans namn och årtalet 1620. Han verkar finnas överallt – vår kung.

Så småningom kommer jag till ett helt kvarter av gator med likadana huslängor i gult. Jag får veta att även här har han haft ett finger med i spelet. Husen uppfördes av Christian IV som personalbostäder till flottan.

Efter det sista gula radhuset på Krokdillegade står han plötsligt där i egen hög person igen. Högt ovanför mig på sin sockel blickar han ut över skrikande blå parkeringsskyltar, förbicyklande köpenhamnare och reklammålade varubilar.

Jag stannar och tar bilder och fortsätter i riktning mot Rosenborg. Slottet, som byggdes som hans sommarresidens, ligger i dag mitt i staden. Inne i museet finns mängder av minnesföremål efter Christian IV. Flera av hans rum står också kvar som han lämnade dem. Även det slitna kungliga torrdasset.

På tillbakavägen genar jag igenom parken. Plötsligt framför mig på en gata i närheten upptäcker jag Hotel Christian IV. Givetvis måste jag bo här.

Nästa dag tar jag pendeltåget till Hilleröd. Framför mig har jag en knapp timme senare samma slott som på tavlan i tidningen: Fredriksborgs slott – inte i månsken, men väl i ett vackert soldis. Den nedgående vintersolen förstärker skönheten. Inne är det mörkare. Gravallvarliga porträtt av monark efter monark hänger på väggarna.

Jag hade hoppats att hitta honom skrivande vid sitt bord. Men bilderna överallt är mer högtidliga. I vardagen var han en stor brevskrivare har jag fått veta. Och i dessa bevarade brev kommer hans bästa drag fram menar forskarna. Trots fel och brister var han en osedvanligt levande och mänsklig kung. Vi kan nog vara stolta över vårt val av symbol.