Polisens närvaro ska skapa lugn under festivalen

Klockan sju samlas poliserna i utbildningssalen. Kvällens chef Bengt-Arne Schuster går igenom arbetsuppgifterna. I mångt och mycket handlar arbetet om att synas på stan som en lugnande effekt.

- Du ska inte kunna gå många 100 meter utan att se en polis, säger Bengt-Arne Schuster.

Stadskärnans gator delas upp mellan patrullerna. En patrull ska ha Östra Boulevarden mellan Domustorget och Axels tivoli under ständig bevakning. Det är där ungdomarna håller till.

- Den stora satsningen är också i kväll på alkoholbrott. I går hade vi åtta fall där minderåriga drack alkohol. Det är bra med tanke på publiken, säger Bengt-Arne Schuster.

När polisen upptäcker ungdomar under 18 år med alkohol häller de ut den och ringer föräldrarna.

- Ofta handlar det om cider eller öl som de säger att de köpt i Danmark, eller hittat i en buske, men det stämmer ju inte, säger Bengt-Arne Schuster.

Briefingen går mot sitt slut och poliserna ska ut på stan.

- Västar på, rak rygg och glada tillrop. Sen kör vi, säger Bengt-Arne Schuster. De första timmarna går till att hälsa på ordningsvakterna kring öltält och tivoli. Samarbetet är a och o för att kvällen ska blir så lugn som möjligt.

Kvällens första polisinsats är lite ovanlig. Per Larsson och Louise Ekström behöver hjälp med att flytta bilen. Sedan de parkerade har den hamnat innanför avspärrningen kring Stora torg.

- Nu har vi varit på restaurang och ätit och druckit och kan inte flytta den, säger Per Larsson.

Polisaspirant Ulrika Blomberg får rycka ut. Bengt-Arne Schuster väntar och snackar med folk under tiden. Poliserna patrullerar två och två, aldrig ensamma.

På Stora Torg spelas countrymusik. Solen skiner och kvällen känns ljum. Bengt-Arne Schuster får hjälpa till att lösa en rad problem.

- Ibland blir man en form av medmänniska.

Han har arbetat som polis i 15 år och känner både jobbet och folket i stan. Han tycker inte att det blivit mer våld i dag än när han började.

- När min pappa dansade på lövad bana fanns det knogjärn och knivar. Däremot har det blivit mindre respekt.

- När jag var tolv skulle jag aldrig be en vuxen att dra åt helvete, men det och värre saker får man höra av ungdomar i dag, säger Ulrika Blomberg.

De ser också hur ungdomar i vissa grupper skaffar sig gruppen respekt genom att begå våldsbrott.

- Det finns gäng på stan där det ger respekt att slå ner någon. Det är otrygga ensamma ungdomar, säger Schuster. Andra människor behöver inte vara rädda i stan.

- Jag vill påstå att ingen behöver vara rädd varken i stan eller i Tivoliparken. Sedan behöver man inte gå där när det är mörkt eller ensam om man är rädd.

Trots det inträffar misshandel. I går berättade Kristianstadsbladet hur Magnus helt oprovocerat fick käken söndertrasad.

- Att det inträffade är beklagligt men chansen är stor att vi hittar den skyldige. På Kristianstadsdagarna finns fler ögon som vill hjälpa till än en vanlig kväll, säger Bengt-Arne Schuster.

Även han själv känner sig rädd ibland.

- Vi är alltid motståndare eller skiljedomare när vi går in i bråkig situation. Blir man inte rädd är något fel. Det gäller att ha beredskap och vara medveten om sin rädsla.

Poliserna fortsätter att patrullera för att synas och för att bekämpa brottslighet. Unga som bryter mot alkohollagen och män som urinerar är de vanligaste brotten. Polisen rör sig där folket är. Kvällen slutar på Resecentrum där de sista festande gästerna tar sig hemåt. Klockan fyra får poliserna själva gå hem och sova.