Spannmål i silo började brinna
Igår eftermiddag upptäckte personalen på Kristianstadsortens Lagerhusföreningen, KLF, att det rök ur en av cisternerna.
Räddningstjänsten tillkallades och kunde med hjälp av värmekameror konstatera att det brann i silon. Trots att man hade nio man från räddningstjänsten och två värnpliktiga på plats kunde man då inget göra. – För att släcka branden måste vi tömma cisternen på spannmålen. Gör vi det är risken stor att allt damm som finns därinne tänder till. Det kan resultera i en våldsam dammexplosion. Det vågar vi inte riskera, berättade brandingenjör Gert Friberg som var räddningsledare för operationen.
För att kunna få ut spannmålen på ett säkert sätt var räddningstjänsten tvungen att trycka in kolsyra i cisternen. Därför beställdes djupfryst kolsyra från Malmö.
Vi sjutiden på kvällen var tankbilen med gasen på plats. Då kunde räddningstjänsten börja pressa ner kolsyran, som höll minus 70 grader, i cisternen.
–Kolsyra är en obrännbar gas, när den blandas med spannmålen blir hela atmosfären i silon obrännbar. Då kan vi utan fara börja tömma ut spannmålen, berättar Gert Friberg. Tömningen kom igång vid åttatiden. Arbetet gick snabbt, redan efter en timme hade räddningsmanskapet fått ut en tredejdel av spannmålen. Och vid 23.00-tiden var branden släckt och räddningsinsatsen kunde avvecklas.
Räddningstjänsten liknar nattens operation med den som genomfördes i Karpalund i augusti förra året. Då brann det i tio cisterner och ett torkaggregat.
– Det var samma typ av brand, men eftersom den spred sig blev den väldigt besvärlig.
Räddningspersonalen lyckades tömma hela cisternen under kvällen. Spannmålen hälldes ut på asfalten utanför silon, där var släckningsarbetet en lätt match. Inget annat än de mellan 300 och 400 ton spannmålen behöver kasseras.
– Men det här är jobbiga bränder. Vi måste arbeta på hög höjd och jobba under explosionsrisk. Det kräver stor försiktighet, och vi kan inte bara gå på och släcka så snabbt som möjligt, säger Gert Friberg.
malin.ullman@kristianstadsbladet.se
