Tror på lugn avtalsrörelse

Från arbetsgivarnas sida är utgångsbudet i år en lönehöjning med 1,5 procent. Fackförbundens utgångsbud ligger på 2,8 procent. Siffrorna är ungefär desamma som vid fjolårets avtalsrörelse, men med en viktig skillnad:

– I år är LO enat, och det verkar som de tänker hålla sig till märket, säger Erik Hultgren.

Märket – det är avtalet som industrin kommer fram till. De senaste 20 åren har nämligen just industrin varit först ut i avtalsförhandlingarna, och det avtal som förhandlas fram där fungerar som riktmärke för de andra branscherna.

– Sedan märket infördes 1997 har vi fått en stabilitet i avtalsförhandlingarna och en bättre reallöneökning. I fjol blev det lite stökigt när flera fackförbund inte ville hålla sig till märket, menar Hultgren.

De senaste åren har Svensk industri tuffat på, haft en tillväxt på 2-3 procent och enligt Svenskt Näringslivs prognoser kommer det se ungefär likadant ut kommande år. Ändå vill man mana till försiktighet i avtalsrörelsen:

– Vi ser oroväckande tecken på att industrin tappar mark gentemot den utländska konkurrensen. Det har försvunnit en stor andel industrijobb de senaste åren, inte minst i Skåne, och det kan inte bara förklaras med ökad automatisering utan också med att vi tappar marknadsandelar. Vad vi ser som viktigt i årets avtalsrörelse är att lönehöjningen inte ska vara större än att man kan vara konkurrenskraftig internationellt, säger Erik Hultgren.

En av de stora branscherna som under våren ska teckna nytt avtal är byggindustrin. Här ser Anders Fredriksson, ordförande i Sveriges Byggindustrier syd, ett växande problem att hantera:

– Allt färre anställda omfattas av kollektivavtal, och det är inte bra. Det måste innebära en fördel och inte en nackdel att vara kollektivansluten, facken kan ju inte ta till tvång. De företag följer kollektivavtalet har ju svårt att konkurrera med de som inte gör det. Det här måste vi hitta en lösning på.