Det här är ett äventyr som aldrig tar slut. Många kommer att höra av sig, antingen för att de ser sig själva i filmen eller för att de på olika sätt vill bidra till en utökad berättelse.

om hur "Sagan om vår stad" kan bli ett evighetsprojekt

Det är Magnus Rutberg själv som ställer frågan: "Är det ens möjligt att berätta sagan om en stad?" Han kan också, medan filmbilderna rullar fram, ge svaret: Så klart inte. Men med ett subjektivt urval från de blickar han möter i stillbilds- och filmarkiven, och i timslånga samtal, målas ändå något till en helhet. En saga ur verkligheten.

Magnus Rutberg har filmat Kristianstad förut – i en dokumentation av Domus, men också i porträtteringar av silversmeden Grönroos, Miró-samlaren Tryding och museimannen Torsten Andersson. Den här gången gräver han ändå både djupare och bredare. I filmens första sekvens jubilerar Staden. Kristianstad fyller 400. Och i nästa, talar en av 1960-talets stadsvärdinnor om ett annat jubileum, när staden fyllde 350, 1964.

Korta sekvenser som växlar mellan färg och svartvitt, två kungapar på sina tribuner.

Men för Magnus Rutberg har arbetet med "Sagan om vår stad" haft andra referensramar än storheters närvaro, avgörande dramatik och stolta händelser. En stads själ, menar Rutberg, lever i människors blickar. Människorna som befolkat och befolkar Staden och som kan bidra till att berätta dess historia.

– Vi började diskutera projektet, jag tillsammans med kommunen och Regionmuseet, under 2012 och resan till färdig film pågick fram till den femte november i år, säger Rutberg.

Han skrev ett utkast och tycker själv att slutresultatet landade ganska nära.

– Men jag vet av erfarenhet att det här är ett äventyr som aldrig tar slut. Många kommer att höra av sig, antingen för att de ser sig själva i filmen eller för att de på olika sätt vill bidra till en utökad berättelse.

Det fanns, och finns, material till – åtminstone – en helaftonsfilm. Men Magnus Rutberg blev tvungen att begränsa sig till 61 minuter.

– Jag har valt att bygga utifrån ett högst subjektivt urval. "Sagan om vår stad" är inte, och ska inte vara, redovisande. Jag har gått till arkiven för att följa folks blickar genom årtionden och fascinerats av att låta då möta nu.

Ett av de tidigaste årtalen som nämns är 1868, födelseåret för Anna Lundqvist som var den första kvinnan i stadsfullmäktige. Men mycket av berättelsen koncentreras till mitten av ett dramatiskt 1900-tal. 1939 släpps 1000 fredsduvor fria under Kristianstadsutställningen, mot slutet av 1950-talet gör miljöinspektören fortfarande nedslag i miserabel slum, några år senare är Garnisonsstaden som störst och starkast. Egna Hem byggs, längre fram Gamlegården.

Människor berättar. Nu om då. Vi möter deras blickar. Blickar som är Stadens själ.

Magnus Rutberg själv växte upp i en annan stad, Hässleholm. Och han verkar till vardags i Malmö.

– Det finns både fördelar och nackdelar med att vara den sortens betraktare, säger han. Jag har inte alla ingångsvärdena, å andra sidan inbillar jag mig att det ligger en vinst i att inte bli blockerad medan man gräver.

"Sagan om vår stad" visas till att börja med vid fem tillfällen. Premiär fredag klockan 18 på Kosmorama. Därefter: Lördag 13.00 och 15.00 samt söndag 13.00 och 15.00, i Regionmuseets hörsal.