Christian Hylse: Trofasta besökare säkrar framtiden för Sweden Rock

Ni har hört tankegångarna förr - men vad händer när de stora rockdrakarna lagt ner för gott. Vilka ska då spela på den årliga rockfesten i Norje första veckan i juni?

Bandbokaren Ingolf Persson, som grundade festivalen har sedan starten för 23 år sedan i Olofström, är numera ganska trött på frågeställningen.

Och faktum är Sweden Rock sedan länge inte bara bokar band vars bäst före-datum passerades 1975.

Mixen och frånvaron av trendkänslighet är styrkan. För även om rockmusiken knappast dominerar topplistorna i dag, så finns inget mer troget släkte än hårdrockare. De sviker inte. Och de återvänder till Sweden Rock.

Att sia om vad som händer om tolv år är därmed meningslöst.

Många trodde inte att festivalen skulle överleva i en större skinnkostym efter flytten från Bellevueparken till Norje havsbad 1998. Men första året blev en succé med totalt 25 000 besökare på två dagar.

Tanken var att rocka vidare under namnet Karlshamn Rock Festival, trots flytten till Sölvesborgs kommun.

– Det går inte att byta namn, sa Ingolf Persson i en intervju i BLT efter festivalen 1998.

– Det här är ett väl inarbetat varumärke och det ändrar man inte på. De vore ungefär som om Coca Cola skulle byta namn.

Trots jämförelser med världens största läskföretag så blev det Sweden Rock Festival från 1999 och framåt.

Och efter några hundår där tvivelaktiga ekonomiska beslut och satsningar höll på att sänka festivalen för gott, så startade verksamheten om som aktiebolag där vinsterna skulle trygga festivalens framtid.

De senaste åren har festivalen gjort en sammanlagd vinst på över 100 miljoner kronor och resultatet för 2014 blev en vinst på nästan 22 miljoner kronor, en ökning med 34 procent jämfört med 2013.

Därmed blir den klassiska frågan aktuell igen. Varför får trogna besökare aldrig uppleva band som Metallica och Iron Maiden på festivalen?

Martin Forsmann, bandbokare och vice vd, menar i en lång intervju i förra numret av Sweden Rock Magazine att ett band som Iron Maiden kostar lika mycket som festivalens hela bandbudget.

- Vi har 33 000 besökare och Iron Maiden säljer själva 55 000 biljetter på några timmar. Det faller på sin egen orimlighet. Jag vet inte hur FKP Scorpio, som driver Bråvalla där Iron Maiden spelade, räknar men de har enligt allabolag.se gått över 70 miljoner back på tre år i Sverige. Kanske är Bråvalla ingen förebild.

I den tunga ligan under storheter som Iron Maiden, AC/DC och Metallica finns fortfarande band som aldrig spelat på Sweden Rock.

Van Halen, exempelvis.

De skulle spelat på festivalen redan 1998, men ställde in

Samma visa 2012.

Och 2014.

– Sommaren 2013 fick vi Van Halen bekräftade till 2014 års festival men innan vi gick ut med det ställde de in igen. Just nu är många europeiska arrangörer skeptiska till att boka Van Halen, eftersom de ställt in ett par gånger. Och även om bandet själva vill komma över att spela är det inte säkert att arrangörerna vågar boka dem, säger Martin Forsmann.

I stället fortsätter Sweden Rock att satsa på "något för alla"-principen - ett starkt, stabilt och tryggt startfält. Band som krånglar anses sabba den så uttalat viktiga helhetsupplevelsen.

Men det finns också de som är mer cyniskt inställda till den årliga hårdrocksfesten i Norje.

Och tror att det handlar om en underförstådd symbios mellan festivalägare och publik.

– Både festivalledningen och publiken är rätt nöjda med utformningen - samma 85 eller 90 band som varvar runt utan nya ”osäkra” inslag, säger en lokal skribent som bevakat festivalen för bland annat BLT under många år.

– Festivalen behöver inte riskera något ekonomiskt och medelålderspubliken kan hinka bärs till musik de redan är bekanta med. Traditionens makt är ju stark, särskilt under sommaren. Folk vill ha sin sill och nubbe på midsommar och sitt nötta, men älskade Mötley Crüe i Norje.

Den tysta överenskommelsen gör därmed att Sweden Rock blir landets enda stabila festival i Sverige, när det gäller intäkter.

För utomstående förblir festivalen ingen trend- eller samtidsbarometer utan ett "hermetiskt tillslutet herbarium" där föredettingar är kungar under några dagar, menar BLT:s mångårige medarbetare på festivalen.

Och han är ganska säker på att publiken även i framtiden vill fortsätta beskåda till synes oförstörbara arter ur rocksläktet under fyra tunga, hårda och uppenbart fantastiska dygn i lilla Norje by.

Christian Hylse