Dencik centrum i filmiskt myller

En luguber lägenhet, dolda krigshemligheter, en olycklig kärlekshistoria och rökiga jazzklubbar. Och så den gäckande Henry Morgan förstås, med en Duke of Windsor-knut på slipsen och minst en fantastisk anekdot i bakfickan.

Storfilmen "Gentlemen" får biopremiär den 5 december och huvudpersonen i Klas Östergrens myllrande historia spelas av David Dencik.

– Hur filmen än tas emot är det för mig en sådan där roll som mäter tiden. Hela 2013 jobbade jag med "Gentlemen" och det var ett arbete som krävde mycket, massor av tankar. Och boxnings- och pianolektioner och mycket jobb med ytan, hår, tänder och tupé. Det var en storslagen tid.

Till skillnad från många generationskamrater, till exempel regissören Mikael Marcimain, hade David Dencik inte någon relation alls till förlagan.

– Jag är uppvuxen i Danmark och hade andra kultböcker. Jag kände bara till Klas Östergren för att han har varit gift med Pernilla August, vars porträtt satt uppe när jag gick på Teaterhögskolan. Det var först när jag började göra intervjuer om filmen som jag förstod att det fanns förväntningar på den från ett svenskt kulturetablissemang.

Först ut att ta emot den två timmar och tjugo minuter långa "Gentlemen" var dock en kanadensisk publik. Världspremiär på filmfestivalen i Toronto tidigare i höstas mottogs med blandade recensioner.

Filmjournalisterna satte också filmen i ett för dem uppenbart "svenskt sammanhang" och jämförde med Stieg Larssons "Män som hatar kvinnor".

– Det var lite oväntat men jag tycker det var intressant, både Stieg Larsson och Klas Östergren skriver om efterkrigstiden i Sverige där man inte riktigt köper neutraliteten under kriget. Och det finns kanske ett självbedrägeri i den svenska självbilden som de båda verbaliserar. Och så lite krim på det.

Sedan Tomas Alfredson tog med David Dencik i "Tinker tailor soldier spy" 2011 har det rullat på med Hollywood-roller. Susanne Biers "Serena" med Jennifer Lawrence i huvudrollen står näst på tur för premiär.

David Dencik har en agent i Los Angeles, som hör av sig med alla möjliga (och omöjliga) provfilmningsförslag.

– Jag har säkert gjort över hundra provfilmningar, ofta över nätet. Men jag har aldrig fått en roll på det sättet. Samtliga internationella roller jag gjort har jag fått utan att provfilma, de har bara ringt och så har jag åkt dit. Man kan fråga sig vem som lurar vem egentligen. Och det är en ganska förödmjukande process att provfilma där borta men jag får träna på engelskan i alla fall.

Han vill inte flytta dit permanent men mer tid i Los Angeles blir det förmodligen när David Dencik förbereder sig för nästa stora roll, som pappa.

– Nu när vi ska få barn funderar jag på att åka dit igen, min fru gillar det också. Los Angeles är en del av vår kultursfär, en metropol. Som Paris var under Strindbergs tid. De senaste åren har jag jobbat ganska mycket så jag ser fram emot att mest gå runt orakad ett tag och lära mig hur man byter blöjor. (TT)

Miranda Sigander