Det långsamma förfallet
Den amerikanska landsbygden är en långsam berättelse om förfall. Tiden har flyttat någon annanstans och de som har blivit kvar har svårt att gilla läget. Samhällena kämpar för att hålla nedgången borta. De som kan drar vidare till städerna. De som blir kvar får klara sig så gott det går, det går sällan särskilt bra.
Chanserna för ett långt laglydigt liv bland de fattiga är inte så stora. Förr eller senare blir livsvillkoren så tuffa att de som blivit kvar hamnar i brottslighet. När det väl inträffar har de ingen plan, ofta flyr de bara brottsplatsen. Bort, bort, med förhoppningar om att finna en utväg under resans gång. Att det sällan sker skildras i filmer och romaner i country noir.
Genren handlar inte om snabba ryck och välplanerad brottslighet, som i städerna, utan om tillfälligheter och olyckliga omständigheter som kunde inträffat eller inte inträffat vid ett annat tillfälle eller på en annan plats, men förr eller senare blir huvudpersonerna i country noir brottslingar.
Om hur det kan vara handlar en av de senaste årens mest uppmärksammade amerikanska teveserier, som med början på tisdag och under åtta avsnitt i vår även kommer att visas av SVT. Nic Pizzolatto har skapat "True Detective". Serien är så bra att den har gett mig inspiration till läsning av Pizzolattos hittills enda roman. ”Galveston” inleds med ett maniskt berättande. Huvudpersonen talar oavbrutet, det ena ordet ger det andra i en ordström som leder direkt till den blodiga uppgörelse som tvingar honom på flykt.
Mannen talar för att hålla rädslan på avstånd, för att intala sig själv att den besvärliga situation han hamnat i inte är så besvärlig, men till slut tar orden slut. Då blir det alldeles tyst. I tystnaden kan romanläsaren göra sig hemmastad och komma nära romanens gestalter och reflektera över livet för människor som reser kors och tvärs på de amerikanska landsvägarna, med tiden som enda tillgång, och ingen särskild plats att komma hem till.
Hemkänslan är flyktig som en sommardag i september. Drömmarna om bättre liv någon annanstans infrias inte och det rastlösa resandet blir en livsstil. Det mest förvånande är att så få människor sjunker ner i uppgivenhet; när det sker är det ofta i sällskap med alkohol och narkotika.
Huvudpersonen i ”Galveston” minns en bok där någon sade att berättelser är räddningen. Skitsnack blir han slutsats. I hans värld går allt åt helvete. När inget särskilt händer är det bara för att historien tagit en kort paus från alla djävligheter.
”Allt det spännande finns hos arbetarklassen”, sade Ivar Lo en gång. Det är inte sant, men yttrandet har följt mig under mina resor i USA. Under tillfälliga möten på tillfälliga platser byter människor berättelser med varandra, med en öppenhet som kan vara chockerande ärlig, också när det gäller detaljer som avgjort inte fokuserar på angenäma händelser. Berättandet blir en slags terapi för människor som aldrig skulle ha råd att gå till terapeuter. Glädjen och lättnaden över att berätta om det som har varit tungt är befriande. Uppenbart är att vissa berättelser kräver massor av omtagningar, ibland nästan som en schlagerrefräng som har satt sig i sinnet.
Litteraturen har sin egen moral och den är annorlunda än verklighetens. Hjältarna i country noir är inte samma slags hjältar som i verkligheten. I verkligheten är de främlingar, i fiktionen lär vi känna dem. Bra författare är solidariska med sina romanpersoner, sådan solidaritet uppstår också mellan de fiktiva hjältarna och läsare av country noir.
"Litteraturen har sin egen moral och den är annorlunda än verklighetens. Hjältarna i country noir är inte samma slags hjältar som i verkligheten. I verkligheten är de främlingar, i fiktionen lär vi känna dem."
Om fiktion och verklighet
Tomas Polvall
Country noir
Country noir är realistiska skildringar av brott och fattigt liv på den amerikanska landsbygden. Stilmässigt är det en bred genre från litterära giganter som Cormac McCarthy och Larry Brown till mer hårdkokta skildringar av Nic Pizzolatto och Donald Ray Pollock. En del finns översatt till svenska, men för läsare som fastnar för genren finns mycket mer på engelska.
Larry Browns "Joe" håller på att filmatiseras, finns på svenska, men de båda fantastiska romanerna ”Father and Son” och ”Fay” är inte översatta.
Barry Giffords ”Sailor och Lula” ("Wild at heart") finns på svenska. Den filmatiserades av David Lynch. Bland det bästa i Giffords rika produktion är ”Night People.”
Cormac McCarthys sex senaste romaner finns på svenska, däribland de filmatiserade ”No Country for Old Men” och ”Vägen”. Författarens fyra först romaner är inte översatta.
Philipp Meyers andra roman ”Sonen” blev en stor succé. I höst utkommer debutromanen ”American Rust” på svenska. Det är en mörk och dyster reseskildring i brottslighetens och fattigdomens USA som höll mig trollbunden under sena kvällar.
Nic Pizzolatto, som skapat filmserien "True Detective", har bara skrivit en roman. ”Galveston” är lika bra som filmerna.
Donald Ray Pollocks ”Djävulens hantverk” är så skrämmande hårdkokt det kan bli.
John Williams, som fick sitt stora genombrott med ”Stoner”, översatt till svenska i fjol, har även skrivit ”Butchers Crossing” som har jämförts med Cormac McCarthys romaner.
Daniel Woodrells ”Winter`s Bone” blev en underbar film. Romanen som finns på svenska är ännu bättre.
Den amerikanska tv-serien "True Detective" är från 2014. Denna dess första säsong består av åtta delar, som i nästa vecka börjar sändas på SVT (tisdag, SVT1, kl 22). Sedan tidigare har den varit tillgänglig på bland annat Netflix. En andra säsong har börjat spelas in.
Tomas Polvall är frilansskribent och författare, bosatt utanför Hörby. I höstas utkom hans senaste bok, en reportagebok om en del av USA, "Kalifornien – stora drömmar, stora landskap".
