Orkestern som förenar exilsyrier

När bomberna började regna i Syrien tvingades många musiker överge konservatoriet i Damaskus. Men musiken förenar dem fortfarande, trots att bostäderna finns på olika platser i Europa däribland i Sverige.

– Jag kom till Tyskland för ungefär tre år sedan och tröttnade på all rapportering om krig och våld. Jag ville göra något för att visa andra sidor av Syrien, vårt kulturarv, musiken och konsten. Och nu är drömmen sann, säger kontrabasisten Raed Jazbeh, som är konstnärlig ledare för orkestern.

Nästan alla medlemmar i Syrian Expat Philharmonic Orchestra studerade tillsammans i Damaskus för flera år sedan och spelade i olika orkestrar.

– Det var svårt att hitta alla igen, men med hjälp av Facebook har det gått att se vart folk tagit vägen och ta kontakt, säger Raed Jazbeh.

Orkestern tog form i fjol och konserterna har avlöst varandra. Med tiden har orkestern och repertoaren vuxit. När de spelade i Konzerthaus Berlin häromkvällen var ett 60-tal musiker på plats. Konserten höll på i flera timmar och många grät i publiken, berättar Raed Jazbeh.

– Människor blir ofta berörda av vår musik. Den väcker många känslor och minnen bland syrier, de känner ett hopp inför Syriens och världens framtid.

Repertoaren skiljer sig från andra symfoniorkestrar i Europa, förklarar han. Exilorkestern fokuserar på samtida syriska kompositörer, syrisk symfoni som väver in orientaliska inslag och instrument.

– Många tyskar har blivit positivt överraskade och förklarar att de ofta lyssnar på klassiska konserter, men att det här är något annorlunda och unikt.

Samma dag som vapenvilan skulle inledas i Syrien gav exilorkestern en konsert på Malmö Live. Orkestern ägnar sig inte åt att diskutera politik, utan fokuserar på att förenas i musiken och att sprida annat än krigsrapporter från det bombhärjade hemlandet.

– Men visst hoppas jag att vapenvilan fungerar, att folk slutar kriga och att vi får verklig fred. Men det gäller att ha tålamod och hopp, säger Raed Jazbeh.

Numera är han bosatt i Bremen. Syskonen bor också i Tyskland, men föräldrarna är kvar i Syrien. Han trivs bra i den tyska staden, inte minst för den vackra naturens skull och att Bremen är betydligt mindre än Aleppo och Damaskus där han bodde tidigare.

– Vi vet inte när kriget slutar, och det är först när det är helt tryggt i Syrien som man kan överväga att resa tillbaka och bygga upp landet. Samtidigt blir man ju mer rotad i sitt nya hemland, med nya vänner och sammanhang. Det handlar inte bara om var man är född, utan var man lever sitt liv. När man bor på andra platser så uppstår fler ställen som känns "hemma", säger Raed Jazbeh.

(TT)

John Alexander Sahlin