Skagenmöte med flera sidor

Med utställningen om relationerna mellan två av de stora Skagenmålarna, "Michael Ancher & P.S. Krøyer: Venner og rivaler", fortsätter Konstmuseet Arken att kasta ljus på Skagenmålarna som uttryck för det modernas genombrottet i Nordens konst. 2008 gjorde man "Skagensmalerne – i nyt lys" och för några år sedan visades Anna Anchers konstnärskap i helfigur.

Vi möter de båda konstnärerna så fort vi har kommit innanför utställningsdörrarna: i Laurents Tuxens dubbelstaty, från 1907, som vi vanligtvis ser utanför Skagens Museum. Här framträder två praktiskt utrustade friluftsmålare, där Ancher står stabilt och frontalt medan Krøyer, diagonalt placerad, skapar en mer framåtdrivande rörelse.

Det var nog också just så här som samtiden uppfattade dem. Ancher den bofaste och inåtvände. Krøyer, sommargästen, världsvan och utåtriktad. Eller om vi vill använda de för tiden populära teorierna om temperamenten skulle man kunna kalla dem melankoliker respektive sangviniker.

Verkligheten var naturligtvis mer nyanserad än så och det tycker jag att den här utställningen visar på ett bra och genomarbetat sätt. Traditionellt iscensatt, javisst – men tydlig och pedagogisk. Verken (ett hundratal) kommer från museet i Skagen, Den Hirschsprungske Samling och från holländska samlare och privata ägare.

Här visas ett numera välkänt måleri med mycket frisk luft, öppna hav och landskap. Befolkat av idoga fiskare, vanliga Skagenbor och tillresta konstnärskollegor. Formatmässigt rör de sig mellan det mer monumentala till små, intima studier av människor och natur. Bilder fångade på tröskeln till 1900-talets modernitet.

Det är uppenbart att konstnärerna har inspirerat varandra, men det blir också tydligt hur olika de avläser ett och samma motiv. Där Ancher statiskt och tålmodigt undersöker motivet, för att göra det så autentiskt och sanningsenligt som möjligt, inför Krøyer – efter sina resor i Frankrike och Italien – nya kompositionsprinciper med fotografiskt djärva beskärningar och diagonala rörelselinjer som beskriver landskapet och havsvattnet.

Där Ancher planerar och länge ruvar på ett sätt att attackera sina motiv så kastar Krøyer sig direkt och handlöst in i det. Som när han 1882 målar "I købmandens bod, når der ikke fiskes". Ancher blir verkligen tagen på sängen, han hade själv tänkt måla detta. I ett av sina brev skriver han: ”Butikken har jeg nu seet saa meget paa, taenkt at male saa ofte, talt herom med min kone, den er hos vores Foraeldre, der er 1000 andre Butikker, vel! Du kommer! Du maler den og efter Dig kan jeg naturligtvis ikke male den."

Någon slags revansch får Ancher kanske när han 1897 – utan Krøyers vetskap – lånar och kopierar en av dennes solljusa målningar som visar Anna Anchers och Marie Krøyers promenader på stranden. De andra välkända Skagenpromenaderna finns naturligtvis också med här på utställningen, liksom ett par förstudier till Krøyers berömda "Hip, hip Hurra". Anchers bidrag till den här genren är den imponerande "Ved frukostbordet", från 1888, liksom de senare, impressionistiska "Et haveselskab" och "Frukost i haven", från 1904.

Även när det gäller porträtten finns det en del intressanta jämförelser att göra. Både Krøyer och Ancher gjorde monumentala helfigursporträtt av sina hustrur. Ancher ett där den livfulla Anna är på väg hem över de solmogna fälten med ett stort fång blommor i famnen och Krøyer ett där han fångar den mer melankoliska Marie med hunden Rap i strandkanten framför ett månbelyst hav.

De gjorde också dubbelporträtt där de i samma bild målar varandra. I Maries och P.S:s porträtt möter vi ansiktena som en ögonblicksbild men där det samtidigt finns en stark psykisk och tidlös laddning. Anchers skildrar sig själva i en detaljerad hemmiljö, i kvällsljuset när de tillsammans bedömer dagens arbeten.

Stora delar av utställningen bygger på den omfattande brevväxlingen mellan konstnärerna (cirka 170 brev) och därför har man skapat flera inmutade lyssningsstationer mitt ute i utställningssalarna. Här läser skådespelare växelvis ur konstnärernas brev till varandra. Detta skapar en vidgad närhet och gör att vi tydligare anar både spännvidden och nyanserna i deras grundmurade vänskap och smygande rivalitet.

Thomas kjellgren