Vildvuxet, roligt och tänkvärt

Nästan samtidigt som John Lennon flög iväg med Beatles ut över världens alla scener så publicerade han, hemma i England, 1964 en liten bok ”In His Own Write”. En samling fylld av kreativa felstavningar, medvetna ordvrängningar och personliga teckningar. I en stil och tradition som fick litterära kritiker att dra i trådar från Lewis Carroll och James Joyce (den sistnämnde har jag aldrig läst, hävdade Lennon själv i flera intervjuer).

Boken blev en omedelbar succé och kom också ut på svenska redan 1965 i en spänstig och infallsrik översättning av Peter Curman och Ingemar Lindahl, "På eget sätt". Tidigare i höst kom den ut igen, i en välkommen nyutgåva på Bakhåll förlag.

Det är verkligen en livsbejakande bok, kärnfriskt sprakande av en nyfiken och barnsligt orädd iver att upptäcka världens alla sidor. Redan som tonåring hade Lennon skrivit egensinniga texter i den egna tidningen The Daily Howl och han medverkade också, fast under pseudonym, i musiktidskriften Mersey Beat.

John Lennons humor uppstår i den blixtrande klarsynens infall men den blundar inte heller för de svarta och absurda stråken i tillvaron eller för människans olika överlevnadskonster och krumbukter.

Här möter vi ”sneglare på de sjö haven, De Fem av Enid Blödig på Dumkyrkokällaren, apartiske Dave” och fler oförglömliga gestalter i ”Liddypöl eller på Skrattkammarön”. Om vi inte går på ”storviltgikt med den vitrige jägaren”. Inte heller självgranskningen uteblir: ”Som en medlemmel av de högst PUBpulära Beatles har mina (P,G och R:s) skivor kanske fallit någon mer i smaken men såvitt jag förgår mig är denna svamling av korta täckster det bästa drickverk jag någonsin har läst”.

Yoko Ono vill också att vi ska ha roligt när vi läser hennes ”konceptuella instruktioner”. För femtio år sedan publicerade hon sin nu legendariska ”Grapefruit”. Nu tar hon upp tråden igen och i uppföljaren "Ekollon" får vi nya tankenötter fyllda av välkända ”Övningsstycken” för hur man kan förhålla sig till sig själv och omvärlden. Här kompletterade med hennes punktteckningar: ”för att ge dig lite mer att fundera över”.

I vanlig ordning blandar Ono stort och smått, vardagligt och universellt:

Sitt under en blå himmel.…

Håll ditt huvud öppet

och tomt.

Låt idéer strömma in i dig.

Uppskatta dem.

Somligt är verkligen inspirerande. Annat mera självklart, tillkämpat och nästan begränsande. Tanke på recept. ”Allt jag gör är att så några frön”, säger hon. Men en hel del slår aldrig rot.

Då är växtkraften större i John Lennons verbala universum och jag föredrar att vistas i hans vildvuxna språkvärld. ”Gud hjälte och bedraga er alla”.

Thomas Kjellgren