Marina Abramović renar Stockholm
Performancekonst är ett svårt arbete förklarar Marina Abramović under vad som måste vara en av de mest välbesökta presskonferenserna i museets historia. När hon var yngre behövde hon rekvisita som knivar, yxor och brinnande stjärnor, men efter årtionden av umgänge med tibetansk kultur, australiska aboriginer och brasilianska shamaner har hon rensat bort allt sådant.
I stället har hon utvecklat sin egen Marina Abramović Method och gör konst av ingenting.
- Ju mer du vet om energi, desto mindre behöver du. Om man verkligen är i nuet med medvetandet och kroppen går det att kommunicera med publiken. Men för att komma dit, för att kunna ändra andra måste man ändra sig själv först, annars är det ingen poäng.
I drygt 50 år har hon hållit på med konst, varav 40 med just performance, en genre som hon har varit med om att definiera och samtidigt lyckats dokumentera, vilket också möjliggör utställningen i Stockholm, hennes mest omfattande retrospektiv i Europa. Titeln, "The cleaner", (städaren), syftar både på den städning hon gjort bland sina verk och den inre rengöring som ständigt sysselsätter henne.
Dagen innan har hon boxats. En tränare med handskar och allt kom till hennes tillfälliga lägenhet i Stockholm.
- För att göra de här performanceverken måste man vara frasig och ren, annars har man inte den viljestyrka som krävs, man måste framhärda och träna.
"Cleaning the house" kallar hon också den sex dagar långa specialkurs i total tystnad och med bland annat slow motion-promenader som hennes 29 särskilt utvalda assistenter i Stockholm fått genomgå.
Några av dem återuppför tre av hennes performanceverk, däribland "Art must be beautiful, artist must be beautiful" l" från 1970-talet då hon gjorde några av sina fysiskt mest smärtsamma verk, ibland med det egna livet som insats. I Stockholm är det dock en annan kvinna som bokstavligen sliter sönder sitt hår med en stålborste i ena handen och en stålkam i den andra och repeterar: "Art must be beautiful, artist must be beautiful".
- Det är en sarkastisk metafor. Under min uppväxt skulle tavlorna matcha soffan. Jag hatar tanken på konst som något vackert, konst är mycket mer än så. Konst är farligt och störande. Konst är på allvar.
Marina Abramović växte upp i kommunismens Jugoslavien och var extremt hårt hållen av sina föräldrar. Moderna visar bland annat hennes "Balkan baroque" på Venedigbiennalen då hon bearbetade Balkankriget. Långsamt borstade hon köttrester och maskar från stinkande benknotor. Även på Moderna finns en stinkande benhög.
- Det är en trevlig liten lukt, säger Abramović som jämför med Venedigbiennalen där hon nästan kräktes för att göra konst om det blod som aldrig går att tvätta bort.
I dag ser hon publiken som sitt huvudsakliga konstverk . I Grekland i fjol fick hon 3000 människor att hålla varandras händer i sju minuter. På Moderna Museet vill hon att besökarna ska börja med att slå sig ner vid det uppställda långbordet i entrén och räkna riskorn. Efter tre timmar kommer den avsedda effekten.
- Ju mer tid man investerar desto bättre upplevelse. Räkna ris är enkelt. Först är du road, intresserad, men sedan hatar du mig. Du blir nervös och arg, men sedan ger man upp, fortsätter och försätter sig i nuet. Då börjar kommunikationen. Räkna ris, kom till min föreställning. Allt kommer att klarna. (TT)
/TT
http://tt.se/media/image/sdltbb1d635
Foto: Claudio Bresciani/TT
http://tt.se/media/image/sdltbb1d551
Foto: Claudio Bresciani/TT
http://tt.se/media/image/27BC7127DDF149A296517299EF87A291
Foto: Claudio Bresciani/TT
http://tt.se/media/image/sdltbb1d6d3
Foto: Claudio Bresciani/TT
http://tt.se/media/image/7D9B96BBEDF14BCDBB66CF60E7148F9E
Foto: Claudio Bresciani/TT
http://tt.se/media/image/sdltbb1f255
Pressbild.
Foto: Marina Abramović Archives
http://tt.se/media/image/sdltbb1f261
Foto: Marina Abramović Archives
http://tt.se/media/image/sdltbb1c2d7
"Vi är konstant upptagna med det förflutna och framtiden och missar nuet, sanningen är att vi måste vara här och nu, nuet är det enda säkra vi har och vi missar det hela tiden", säger Marina Abramović. Pressbild.
Foto: Åsa Lundén/ Moderna museet
- Jag använder publikens energi för att bli fri från mina rädslor, det är viktigt att omfamna misslyckandet, om vi inte riskerar att misslyckas klarar vi aldrig att ta oss till en plats där vi inte varit. Att vara levande är att ta risker.
Marina Abramović, konstnär.
Fakta: Ny performance i Stockholm
Under en vecka, med start den 27 mars, genomförs hennes nya performance, "The cleaner", i före detta Skeppsholmskyrkan, numera Eric Ericsonhallen, granne med Moderna Museet i Stockholm. Marina Abramović har engagerat ett 40-tal olika körer som kommer att uppträda enligt ett schema, och som blivit ombedda att låta den ena sången gå över i den andra. Verket pågår åtta timmar om dagen, och publiken ska interagera. På vilket sätt säger hon inte på förhand.
Klart är i alla fall att det inte blir någon selfiekonst. Alla som väljer att delta får lämna ifrån sig telefoner, anteckningsblock och kameror innan de går in.
Erika Josefsson
Marina Abramović
Född: 1946 i Belgrad i nuvarande Serbien. Bor numera i New York.
Uppväxt: Visste redan som tolvåring att hon skulle ägna sig åt konst. Familjen är välbeställd och föräldrarna gör politisk karriär för Tito. Modern är väldigt auktoritär och bestraffande. Hon uppmuntrar dotterns konst men bara så länge denna ägnar sig åt måleri.
Utbildning: Konstakademin i Belgrad mellan 1965 och 1970. Under sina fortsatta studier börjar hon alltmer använda kroppen som redskap i sin konst.
1973 träffar hon konstnären Joseph Beuys. Dennes happenings gör ett stort intryck på henne och influerar hennes fortsatta arbete. Under tolv år arbetar hon tillsammans med den tyske performancekonstnären Ulay som hon också hade ett förhållande med. Deras bostad, en Citroên-buss, finns med på utställningen. Ulay kommer också till vernissagen.
Smeknamn: "The godmother of performance art".
Aktuell: På Moderna Museet i Stockholm i den första betydande retrospektiven som har gjorts i Europa. "The cleaner" visas mellan 18/2 och 21/5 och fortsätter sedan till Louisiana.
Med dokumentären "Space in between" som handlar om Marina Abramovićs möten med brasilianska shamaner, om hennes konstnärliga metod och kreativa process. Visas på Tempo dokumentärfestival i Stockholm den 7 mars.
Två viktiga verk
När hon på 1974 gjorde sin omtalade performance "Rythm 0" var det efter att ha blivit hårt kritiserad för att vara självcentrerad och masochistisk i sin konst. Marina Abramović bestämde sig för att göra precis ingenting. På Studio Morra i Neapel ställde hon ut sig själv tillsammans med 72 föremål och lämnade handlingen till publiken. I början var galleribesökarna försiktiga och kärleksfulla. Men sedan blev de alltmer brutala och våldsamma. Hennes kläder skars upp, hon blev avklädd, skuren och skadad. Någon riktade också den laddade pistolen mot hennes huvud. Efter sex timmar avbröt galleristen. Tillbaka på hotellet upptäckte konstnären sina första vita hårstrån.
2010 gjorde hon "The artist is present" på Moma i New York. Under tre månader satt hon rakt upp och ner på en stol och såg alla som ville möta henne rakt in i ögonen. Hon uppträdde i 736 timmar och hade kontakt med 1|675 människor varav många brast i gråt. Mot slutet upplevde hon en fysisk och psykisk utmattning som hon aldrig tidigare känt. Tusentals människor stod i kö.
- När jag föreslog det här verket på Moma sade man att stolen skulle vara tom hela tiden, att ingen skulle ha tid att sitta ner i stolen.
