Saknar svenska utmaningar

Över solterassen på Södra Teaterns sjunde våning hänger regnet tungt i luften. Men Alexander Skarsgård verkar obekymrad. Han är uppvuxen två Södermalmskvarter bort och befinner sig på bekant territorium.

– Det är väldigt emotionellt att vara tillbaka här, säger den 39-årige skådespelaren.

Det är filmen "Legenden om Tarzan" som tar honom till Stockholm den här gången. Alexander Skarsgård spelar huvudrollen i djungeläventyret, som fått ett blandat mottagande i medierna där sågningar och godkänt-recensioner varvas med detaljbeskrivningar av skådespelarens hårdtränade kroppshydda.

Alexander Skarsgård är inte lyckligt omedveten men håller skriverierna på avstånd. Han finns inte på sociala medier och läser aldrig recensioner, varken negativa eller positiva.

– Även om det är något positivt är jag nojjig att det ska sätta sig på minnet, att jag då försöker återskapa det jag känt till nästa gång. Då blir det inte genuint.

Det var pappa Stellan som introducerade sin barndomsidol Tarzan för en då sexårig Alexander hemma i soffan i lägenheten på Högbergsgatan. Men att Alexander Skarsgård tog sig an rollfiguren drygt 30 år senare berodde främst på att manus överraskade med något nytt:

– Redan på första sidan satt John Clayton och drack te med premiärministern i London. Jag tänkte att det var smart att börja där i stället, att vända på steken och låta honom gå tillbaka till sina rötter.

Alexander Skarsgård beskriver "Legenden om Tarzan" som en popcornfilm. Men Edgar Rice Burroughs originalberättelse, där Tarzan framhålls som djungelns vite överman, har också tvättats av filmskaparna som placerat Belgiens koloniala förflutna som historisk fond.

Trots att filmen utspelas i Kongo, satte ingen av skådespelarna sin fot i Afrika under inspelningen. I stället arbetade man i en studio i brittiska Watford, där man byggde upp "ett mini-Afrika", som Alexander Skarsgård beskriver det.

Själv har han redan tidigare filmat på den stora kontinenten, bland annat tv-serien "Generation kill". Den HBO-producerade Irakkrigsskildringen innebar ett genombrott i USA och blev en vändpunkt i hans karriär.

– "Generation kill" är fortfarande en av de bättre grejorna jag gjort. Jag fick kämpa för att få den rollen och det tog flera år.

Efter det, och ett följande, sex år långt segertåg med vampyrserien "True blood", tycker Alexander Skarsgård inte att han får kämpa särskilt hårt längre för spännande erbjudanden. Men så söker han sig ofta till filmer där konstellationen manus och regissör lockar snarare än jagar stora hjälteroller.

– Jag får göra otroligt mörka, intressanta och roliga roller. Jag känner definitivt inte att jag står i någon uppförsbacke och kämpar.

Men från film-Sverige är det förvånansvärt tyst.

Får du inte erbjudanden här?

– Faktiskt inte. Och det handlar definitivt inte om att "nu är jag actionhjälte i Hollywood" – jag gjorde ju "Diary of a teenage girl", som hade lägre budget än de flesta svenska långfilmer. Så det handlar inte om attityd.

Kanske vaknar svenska regissörer till liv när Skarsgårds schema inte längre är hårt uppbundet av tv-serier.

Elin Dahlman (TT)