Ansiktet säger inte allt
- Vi har alla en uppfattning om hur en brottsling ser ut. Jag vill ifrågasätta den uppfattningen och jag försöker angripa det från olika håll, säger konstnären Gert Germeraad, som är aktuell med utställningen "Depicting Criminals" på Neon Gallery i Brösarp.
I det dunkla ljuset isilon på Neon Gallery är sju byster av lera uppställda.
Två kriminella kändisar, Pablo Escobar och Al Capone, står bredvid två polska arbetare som greps för "arbetsflykt" av Gestapo i början på fyrtiotalet. De var på fel plats vid fel tillfälle, blev stämplade som kriminella och därmed inplacerade i samma fack som maffiabossar och knarkkungar.
I utställningen ingår också två skulpturer som representerar två olika nästyper och en "pixlad" byst som refererar till tidningarnas bortpixlade ansikten.
- Jag vill att folk ifrågasätter sina egna tankar och blir medvetna om sina egna fördomar, säger Germeraad om utställningen.
Gert Germeraad haranvänt bilder ur Gestapos identifikationsregister när han skapade skulpturerna av de två arbetarna. Det är så han arbetar, han hämtar inspiration från fotografier,
tidningsurklipp, bilder på internet och andra konstnärers ritningar.
- Ofta vill jag göra skulpturer som folk känner igen och ha en kort text till skulpturen som ändrar på åskådarens första idé om vad det är för en människa som är avbildad.
Han fascineras av människansvilja att sätta in andra människor i fack, beroende på vad de har för ansiktsdrag.
- Vi har en uppfattning om hur någon är till sättet, baserat bara på utseendet. Det är hemskt på ett sätt, samtidigt är det väldigt intressant.
- Vad man gör när man träffar någon är att man placerar personen i en kategori. Det sitter djupt i oss och är ofta omedvetet, det är en gammal reflex. Den schablon man först skapar av en människa blir sedan mer och mer ifylld ju mer man lär känna personen, säger han.
Men när detta beteende dras till sin spets kan det få skrämmande konsekvenser. Bilder och uppfattningar som låg till grund för till exempel teorier om ras och kön från 1900-talets början lever kvar fortfarande.
- Det är intressant hur man genom tiderna försökt beskriva schablonerna på ett specifikt sätt, att har man en viss storlek på näsan så är man så och så. Men när man börjar mäta näsor går det åt helt fel håll.
Teorier och uppfattningarom ansikten har varit centrala i flera av hans tidigare verk. Han har bland annat gjort en karaktärsstudie av andra konstnärers självporträtt, något som utvecklat hans eget sätt att se på sitt konstnärskap. Han upplever också en konstnärlig utveckling efter flytten från Holland till Brösarp för fyra år sedan.
- Konkurrensen är hårdare i Holland. Här finns det fler möjligheter att ställa ut och det blir stimulerande eftersom man måste arbeta hårdare, och då går utvecklingen snabbare, säger han.
Han vill gå vidare, från ansiktet till att arbeta med utgångspunkt i hela den mänskliga kroppen.
- Hållning och olika kroppsfigurer är otroligt intressanta. På det sättet är det lite tråkigt att bo på landet, det finns inte så mycket folk att titta på.
