Att fånga tiden i flykten

År 2015 bestämde sig Ali Smith för att skriva fyra romaner i realtid, en för varje årstid, som var och en skulle fånga den rådande tidsandan i Storbritannien – både socialt och politiskt. Exempelvis har den första i serien, ”Höst”, kallats för den första Brexit-romanen. I den tredje delen, ”Vår”, som nu berömvärt översatts av Amanda Svensson, får vi följa filmregissören Richard, flyktingfångvaktaren Brittany samt flyktingflickan Florence och hur deras vägar korsas i en tid av tilltagande gränsbyggande. Den tolvåriga Florence är något av en trickster med ett minst sagt imponerande sätt att hantera vuxenvärlden. (Det är inte helt omöjligt att associera till Greta Thunberg.) Till mina favoritscener i boken hör en utfrågning under vilken Florence helt lyckas vända upp och ner på situationen och mot slutet får förhörsledaren helt nervös genom att tacka honom för att han varit så tillmötesgående. Den scenen är också illustrativ för hur smidigt Smith lyckas blanda humor med djupaste allvar. Och det är inte det enda som blandas i detta mångfacetterade, associationsmättade, dialogdrivna och på det hela taget mycket svårsammanfattningsbara verk. I fonden finner vi, utöver bilden av en inhuman flyktingpolitik, såväl urspårat näthat (Smith låter det oförskönat fylla ett helt kapitel) som den alltmer påträngande klimatkrisen. Detta samtidigt som även enskilda människoöden ges högsta prioritet, som den gamle filmregissören och dennes ömsinta konversationer med älskade gestalter ur det förflutna.