Danielsson, Ulf: "Den bästa av världar"
För att en lekman trots det inte ska känna sig helt vilse i partikelacceleratorn krävs en kunnig guide med sinne för filosofiska perspektiv och litterär gestaltning, och en sådan infinner sig också i "Den bästa av världar". När Ulf Danielsson, professor i teoretisk fysik, ger en essäistisk rundmålning av naturvetenskapens nuvarande läge och möjliga framtid gör han det på ett sätt som får den mest inrotade humanist att känna sig väl till mods. Från partikelfysikens minsta beståndsdelar och strängteorins pyttetrådar förs läsaren med säker hand via den kambriska explosionen till Big Bang och bortom den.
Nu har ju teknikutvecklingen och det vetenskapliga utforskandet av naturen ända sedan Galilei först riktade tubkikaren mot skyn varit föremål för såväl de soligaste förhoppningar som de dystraste prognoser. Gudalikhet och hybris, förnuftets ljus och mörker. Hos Danielsson finns plats för båda perspektiven, även om han som väl de flesta forskare snarast får sägas tillhöra det framtidsoptimistiska lägret.
Pendlande mellan utopiska och dystopiska scenarier ställer författaren utmanande frågor. Kanske tillhör vi en av de sista generationer som inte med hjälp av genmanipulation och andra tekniker kommer att leva för evigt? Tänk om informationsteknologin leder till ett samhälle där gränsen mellan individerna till slut helt upplöses. Vore detta i så fall nödvändigtvis något att beklaga?
Verkligt spännande blir Danielsson när han ventilerar skepsis mot en av naturvetenskapens klassiska trossatser. Vem har sagt att fysikens principer måste kännetecknas av enkelhet, skönhet och perfektion? Det är ju fullt tänkbart att det finns fuskverk och nödlösningar i det fysiska världsmaskineriet likaväl som i den biologiska sfären. Naturlagarna behöver alls inte vara för evigt huggna i sten utan kan vara historiskt givna storheter, produkter av slumpen och inte av en logisk nödvändighet.
Om man accepterar en sådan världsförklaring - och mycket i den moderna fysiken tycks tala för den - rycks mattan undan för alla som vill utnyttja naturvetenskapens nya sällsamheter till att bakvägen smuggla in obskurantism och teologiska resonemang. I tillbakavisandet av detta slags metafysiska smygvägar och mystifikationer, så vanliga i populärvetenskapliga framställningar, ligger det angelägnaste budskapet i Danielssons innehållsdigra och sant tankeprovocerande bok.
Kanske har universums öde när allt kommer omkring avgjorts av ett tärningskast. Snarare än i den bästa av världar lever vi då i en värld som bara råkar vara så pass bra att den faktiskt går att leva i.
