De tacklar vår tids ödesfrågor

Åtta konstnärskap undersöker samtidens utmaningar, när konsthallen Accelerator öppnar igen den 10 mars. Utställningen "Experimentalfältet" knyter också an till platsens historia; så kallades den verksamhet som etablerades 1816 i syfte att utveckla Sveriges – och världens – moderna jordbruk.

Det var en enorm satsning där man omvandlade sankmark till jordbruksmark. Men det var också här som man kom på idén att sluta låta marken ligga i träda.

– Det var bra att vi fick mer mat ur marken och att fattigdomen försvann, men samtidigt lärde vi oss att kräma ur så mycket vi kan ur djur och natur, å våra vägnar. Och det börjar bli tydligt att de relationerna till andra arter och till naturen inte fungerar, säger Accelerators konstnärlige ledare Richard Julin.

Många av konstnärerna i "Experimentalfältet" har utforskat människans exploatering. Signe Johannessen undersöker till exempel relationen mellan människor och djur, i installationen "Posthumous dialogue", där hon förenar människohår och tagel med avgjutningar av ben från domesticerade djur.

Åsa Elzén och Malin Arnell fokuserar på naturens rättigheter, när de arrenderar 3,7 hektar skog under 50 år, för att ta den ur produktion. På Accelerator visas en "utsträckning" av projektet, med en skulptur av bland annat industriprocessade trämaterial och grenar, insamlade på Stockholms universitet.

Flera projekt har fått ny aktualitet i samband med coronapandemin.

– Jag tror inte det är en slump att vi befinner oss i en pandemi. Den är kopplad till frågor som rör hur vi hanterar djur, och hur vi hanterar mathållning, säger Richard Julin.

Aktuell blev också performancekompaniet O:s undersökning av krishantering i en värld utan de gamla bygdesamhällenas gemenskap. Gruppen började arbeta med frågeställningen efter terrorattentatet på Drottninggatan i Stockholm, men den aktualiserades när stora delar av världen satt i coronakarantän. I verket "It takes a village" har de återskapat en bygdegård med ett byalag, som man ska kunna samtala med.

– Det är spännande att titta på hur vi kan nå ut till varandra i den här situationen. Jag tror att det är en fråga som alla ställer sig nu, säger Richard Julin.

När Tekniska museet i Stockholm vågar öppna efter nedstängningen är det också med fokus på vår tids stora utmaningar. Tre olika utställningar kretsar kring antropocen, människans verksamhet på Mars och innovationer i coronapandemins spår.

– Det handlar om våra livsbetingelser. Det blir så tydligt hur speciella de är och hur stor omsorg vi måste ha om den planet vi bor på. Det finns något väldigt hoppfullt i utforskandet av rymden men också något dystopiskt i att se hur sköra livsbetingelserna är, säger Peter Skogh, chef för museet.

Tekniska museet bildades för 97 år sedan när spanska sjukan hade härjat i världen. Entreprenörer och ingenjörer ville då bygga det nya Sverige, och museet är i grunden innovations- och teknikpositivt. Samtidigt har tekniken fört oss till avgrundens rand, menar Peter Skogh. Utställningen om antropocen visar platser vi sällan ser, där människans förstörelse blir tydlig. Där finns de betongskyddsvallar som täcker 60 procent av Kinas eroderande kustlinje och en av världens största soptippar.

Peter Skogh ser också en koppling till dagens pandemi.

– Forskarsamhället har sagt att det kommer att komma en pandemi vi inte kan hantera, helt plötsligt händer det och vi står handfallna. Vi pratar på samma vis om klimatkrisens effekter – och det kommer att påverka oss till slut.

Både på Tekniska museet och Accelerator lyfter ledningen vikten av samtal i en tid då kulturlivet har tystnat.

– En demokrati behöver ett samtal och kulturen är det kollektiva samtalet, skulle jag vilja påstå. Till det samtalet hör också friktion, att vi har olika uppfattningar, det är viktigt att vi får ha det. Det är både det positiva utforskandet men också det provocerande som väcker nya tankar, säger Peter Skogh.

På Accelerator är man inne på samma linje. Till utställningen hör flera föreläsningar, bland annat om experimentets roll. I tider av kris kräver många tydliga svar, men Richard Julin framhåller att det inte är så det går till när forskningen gör framsteg. Att experimentera innebär också att vara öppen för att misslyckas.

– En forskare kan hävda en sak och det finns alltid en forskare som kan hävda något annat. Det är i den dialogen man tar sig vidare, med respekt. (TT)