Debuterar med tolkning av Yngsjömordet

28 mars 1889: i Per Nilsson, hemmansägare i Yngsjö by, och hans mor Anna Månsdotter tar med gemensamma krafter livet av Pers unga hustru, Hanna Johansdotter. Båda döms till döden, men bara en avrättas i länsfängelset i Kristianstad: Anna Månsdotter som dessutom utsatt sonen för incest.

En studie i ondska slutade med död men levde fortsatt vidare i folkminne, inte minst med höga tittarsiffror för Svt-serien ”Skånska mord”. Då, 1986, var Caroline Eriksson tio år.

– För liten för att titta på otäcka tv-program. Men på något sätt, säger hon, har storyn ändå funnits i mitt medvetande, och när den berättades på nytt i en tidningsbilaga runt jul 2008 fastnade jag på riktigt. Detta hände alltså verkligen, men varför? Och vilka var människorna? Det fanns så många frågor jag bara måste ha svar på, säger Caroline Eriksson.

Hon bestämde sig för att göra det hon alltid längtat efter; att skriva på heltid. Ett par tidigare manus hade blivit refuserade, men ett års tjänstledigt från anställningen som socialpsykolog skulle ge henne tid att göra jobbet rätt – och avgöra om drömmen går att förverkliga. Eller om den måste ges upp.

Romandebuten ”Djävulen hjälpte mig” ges ut av Forum förlag, som den första i en serie om svenska mord. Caroline Eriksson berättar att nästa manus är under arbete och hon fortsätter att förhålla sig till händelser som inte ligger nära i tiden.

– Man kan alltid resonera kring om det är moraliskt rätt eller fel att fördjupa sig i tragiska händelser. Var och en får göra sin bedömning, men jag har varit noga med de historiska detaljerna och att behandla alla huvudpersonerna med respekt, trots uppenbart ondskefulla handlingar. Jag ville göra alla rättvisa och baserar boken på fakta, men vill ändå poängtera att den är min tolkning av vad som hände.

Hennes mormor kommer från Skåne, annars har Caroline Eriksson ingen direkt koppling till bygden. Den lokalgeografiska kunskapen skaffade hon sig med hjälp av Kenth Olsson, historiker/författare/utbildningschef i Kristianstad, och genom att besöka olika platser – Fjälkinge häradshäkte (idag i en privatbostad), fängelset i Kristianstad, kyrkogården. Ett sätt, menar Caroline Eriksson, att skapa möten och knyta samman berättelse med verklighet.