Debutroman som säger för mycket om för litet
Hon den roliga
Roman
Författare: Alba Mogensen
Förlag: Wahlström & Widstrand
Det är ett evinnerligt rökande i Alba Mogensens debutroman ”Hon den roliga”, och alldeles för mycket utrymme lämnas åt rökningens praktik, tics och ritualer. Det är sommar år 2017, och det går alltså fortfarande bra att röka på krogarnas uteserveringar, och i den här boken vistas man gärna på krogen.
Upprinnelsen till händelseutvecklingen är nog så allvarlig. Nittonåriga Joan blir påkörd av en bil och illa skadad. Ett ben bryts och måste skruvas ihop, inre blödningar med eventuellt livshotande konsekvenser konstateras. Ihoplappad men fortfarande med svåra smärtor blir Joan liggande hemma, där hon får hjälp av sin manlige vän Maccen, som bor i hennes lägenhet och sover i samma säng som hon utan att de har ett kärleksförhållande.
Maccen heter egentligen Mikael, vilket framgår först när hans far stiger in i handlingen. Fadern har lämnat familjen när Mikael var bara fyra år gammal, men söker nu försoning och erbjuder sig att köpa en lägenhet till sonen.
”När Mikael blir ihop med Julia uppstår något som bra mycket liknar gammal vanlig svartsjuka hos Joan”
Mikael och Joan turas om med att vara jagberättare. När Mikael blir ihop med Julia uppstår något som bra mycket liknar gammal vanlig svartsjuka hos Joan, som hämtat sig tillräckligt för att lämna Malmö och dra till Köpenhamn där hon får ihop det med amerikanen Leo. Hemma blir Mikael varse att livet utan Joan är dystert.
Alba Mogensen är journalist och det är inte otänkbart att hon har en författarkarriär framför sig. Men då måste hon tillägna sig förmågan att rätt värdera vad som driver en romanhandling framåt och undvika att stapla trivialiteter på varandra.