Sune Johannesson: Det är gemenskap som håller oss flytande
Statsminister Stefan Löfven pratade i sitt tal till nationen om allas värde i dessa coronaextrema tider. Vi har, var och en, ett lika stort ansvar att ta hand om oss själva och varandra. Vi ska, menade han, lösa denna svåra situation gemensamt.
Hittills är det också så det ser ut. Händer sträcks mer ut till varandra än knyts ihop mot varandra. Insatser görs för att hjälpa till att handla, samtal rings, musiker och poeter gör digitala framträdanden, lokala krögare och handlare stöds på olika sätt, var kväll applåderas det från balkonger och gator för att hedra alla duktiga inom vården, flera myndigheter kliver fram och ger nödvändig information och bidrar till trygghet.
Det är oroliga tider men känslan är att vi hör alla samman, att vi hjälps åt och att ett starkt tillsammansskap växer fram.
Experimentet Flotten
Den kraften får mig att minnas den svenska dokumentären ”Flotten” (2018), en på många sätt fascinerande film, full av starka människoberättelser och angelägna frågeställningar.
”Han handplockade elva personer (sex kvinnor och fem män från skilda länder), satte dem på en flotte utan motor för att sedan studera dem på nära håll (han var själv med på flotten) under en riskfylld färd över haven, från Kanarieöarna till Mexiko. Grundfrågan han ville finna ett svar på var: varför bråkar människor?”Sune Johannesson
Den tar oss med tillbaka till det sociala experimentet som sommaren 1973 sjösattes av den spanske antropologen och forskaren Santiago Genovés. Han handplockade elva personer (sex kvinnor och fem män från skilda länder), satte dem på en flotte utan motor för att sedan studera dem på nära håll (han var själv med på flotten) under en riskfylld färd över haven, från Kanarieöarna till Mexiko. Grundfrågan han ville finna ett svar på var: varför bråkar människor?
Dokumentärens regissör Marcus Lindeen låter flera av de personer som var med under expeditionen ses igen, drygt 40 år efter äventyret med flotten Acali (som på löpsedlarna snabbt gavs namnet Sexflotten).
Genom deltagarnas minnen och bilder från filmer som gjordes under den faktiska flottfärden 1973, reser vi med dem en gång till och får ta del av allt från praktiska och mänskliga utmaningar till konflikter och reflektioner.
Nu, som gamla, vilka erfarenheter har de dragit av experimentet? Hur ser de idag på resan, forskningen och på forskaren Genovés?
Mänskligheten vann
Det blir många berättelser och slutsatser, men den som får de andra att bli tysta är när en av de kvinnliga deltagarna konstaterar att hon ser experimentet som mycket lyckat. Vadå? undrar de andra förvånat. Forskaren bröt ju ihop av besvikelse över att hans studier inte resulterade i något alls och utåt sett sågs experimentet som ett stort misslyckande.
Nej, förklarar deltagaren, och förklarar att det som föll ihop var forskarens egna förväntade resultat av hur extrema situationer mellan vitt skilda människor leder till konflikter, svartsjuka, konkurrens och, till slut, ett okontrollerat bråk. Sett i ett annat och större perspektiv hade det inneburit krig.
I den kvinnliga deltagarens ögon var det som hände på Acali ett bevis på motsatsen. Människan och mänskligheten segrade. Alla på flotten, ja utom forskaren då, hjälptes åt, visade förståelse och tolerans. Och när vädret gjorde att farorna blev riktigt allvarliga tog den svenska kvinnliga kaptenen befälet, och alla förstod vikten av att lyssna och agera efter hennes kunniga beslut. Ja, utom forskaren då.
Jag tänker ofta på ”Flotten” och dess passagerare. Och vill gärna tro att det är en bild över jorden och oss människor. Att vi i grunden vet att det är gemenskap som räddar jorden och som gör att vi når nya mål.
