Dramaserien ”Estonia” är fri från publikfriande häftig action
Estonia
Premiär på TV 4 Play den 15 oktober.
Regi: Måns Månsson och Juuso Syrjä.
I rollerna bland andra: Jussi Nikkilä, Kaspar Velberg, Cecilia Milocco och Anders Mossling
Omdömet är baserat på samtliga åtta avsnitt.
Det har snart gått 30 år sedan passagerarfärjan ”Estonia” gick till botten med 852 passagerare i finska vatten på väg från Tallinn till Stockholm. Fortfarande kvarstår frågetecken kring orsakerna till förlisningen och kring haverikommissionens arbete.
Genom åren har det med jämna mellanrum dykt upp nya fakta, nya teorier och konspiratoriska spekulationer, nya frågor att ta ställning till, nya utredningar. Häromåret kom dokumentären ”Estonia – Fyndet som ändrar allt”. Den belönades med Stora Journalistpriset, men utsågs även till Årets förvillare.
Sedan ett par dagar kan man strömma dokumentären ”Estonia och myterna” på SVT Play. Den slår fast att fartyget sjönk på grund av att bogvisiret lossnade – precis som haverikommissionen hävdade redan kort efter katastrofen. Punkt och slut. Filmen har dock som väntat inte fått diskussionen och spekulationerna att avta – tvärtom.
I den nya finsk-svensk-estniska storsatsningen ”Estonia” framkommer inget sensationellt. Serien är en dramatisering av händelseförloppet med början natten och tidiga morgonen den 28 september 1994. Den vakthavande matrosen går sin rutinrond. Strax före klockan ett hör han en hård metallisk smäll från bogpartiet. Han hinner knappt rapportera till befälen förrän havet forsar in. Fartyget får slagsida, larmet går, panik bryter ut.
Jag ser dramatiseringar av tragiska händelser som ligger nära i tid och rum med kluvna känslor. Är de verkligen nödvändiga? Vilket är egentligen syftet – bortsett från att locka stor publik och dra in mycket pengar?
Med en suck av lättnad konstaterar jag redan under det första avsnittet att ”Estonia” skiljer sig från de flesta katastrofdramer. Den är fri från publikfriande häftig action.
Förlisningen och räddningsarbetet återges i tillbakablickar, som varvas med gripande scener, där vi får möta anhöriga till drunknade, överlevare, rederianställda och räddningspersonal.
Vi får också följa den internationella haverikommissionens stundvis bisarra överläggningar. Flera av deltagarna är mer upptagna av att skylla olyckan på varandra, än att snabbast möjligt förse de drabbade med den information som de har rätt till.
Regissören Måns Månsson har tidigare visat prov på vad han kan i bland annat den utsökta filmatiseringen av Kristian Lundbergs roman ”Yarden”.
Med känsla för passande ton och stil fokuserar Måns Månsson och gänget bakom serien på människorna som berördes och fortfarande berörs av Estonia-katastrofen. Det är betydligt intressantare och angelägnare än de mer eller mindre vilda spekulationerna kring orsakerna till haveriet.
