Droger, rasism och mord – och väntan på cyklonen som ska komma
Cyklonvarning
Författare: Christina Wahldén
Förlag: Forum
Efter fjolårets hyllade ”Nämn inte de döda” kommer nu uppföljaren, ”Cyklonvarning”. Skådeplatsen är åter australiensiska Darwin, och än en gång har Christina Wahldén har lyckats skapa en riktig bladvändare.
Poliserna Jess och Bluey är denna gång utlånade till narkotikaroteln och arbetar med ett knarkfall ute i en fattig förort som framförallt bebos av människor från ursprungsbefolkningen. När en av deras misstänkta hittas mördad drar fallet igång på allvar. Det är regnperiod, julen närmar sig, och över allt vilar hotet från en annalkande cyklon. Dånet av den och av det förflutnas cykloner växer sig allt starkare och präglar allt och alla fram till det dramatiska crescendot.
”Det handlar om drogernas förödande verkan, om segregation och rasism, och om den starka lojaliteten inom poliskåren”
Wahldén skildrar initierat och respektfullt de exotiska miljöerna och den kontrasterande misären. Det handlar om drogernas förödande verkan, om segregation och rasism, och om den starka lojaliteten inom poliskåren – allt medan den klaustrofobiska känslan som skapas av orkanen driver allt till sin spets.
Min enda invändning är att jag ibland har svårt att hålla isär de många unga pojkarna som är inblandade, boken hade vunnit på att åtminstone någon strukits bort. Men även denna gång är det en njutning att få vistas i den sinnligt skildrade miljön med det rika växt- och djurlivet, och Christina Wahldéns karaktärer är komplexa och skapade med värme på ett sätt som gör det trivsamt att åter få vistas i deras sällskap.
