Ekmans andra thriller efter succédebuten når inte hela vägen fram
Kusinen
Författare: Klas Ekman.
Förlag: Bookmark.
I Klas Ekmans andra bok ”Kusinen” får vi följa Fanny som vuxit upp i en rik familj där det enda som spelar någon roll är pengar, utseende och anseende. Fanny är 40 år och har med tiden – åtminstone till viss del – lyckats bryta sig loss från släktingarnas ideal och värderande blickar, men när hon helt plötsligt står utan både jobb och bostad behöver hon nyttja alla starka kontakter som finns att tillgå. Att mingla på den kommande släktträffen kan vara hennes enda chans.
Och så, äntligen – Fanny erbjuds att tillbringa sommaren på Onsalahalvön hos kusinen Ulrika och hennes förmögne make. Men sommaren utvecklas inte alls som hon tänkt sig.
Fanny själv framstår som en tämligen anspråkslös individ. Med hjälp av den svala tonen i språket tydliggörs Fannys syn på sig själv och hur mycket vikt hon lägger vid vad andra kan tänkas säga och tycka. Trots att hennes egen inneboende känsla för rätt och fel är hyfsat stark säger hon aldrig emot Ulrikas orimliga krav och påhitt, inte ens i tanken.
Jag skulle önska mer fördjupning i karaktärsskildringarna. Varför går Fanny med på att vara en av Ulrikas spelpjäser? Och vad motiverar Ulrika? Vad driver Fannys mamma? Är båda så okuvliga som de framstår, eller känner de sig innerst inne lika ängsliga som Fanny? Ett mer komplext persongalleri skulle, förutom att göra vägvalen tydligare, dessutom göra storyn mer oförutsägbar.
På det stora hela känns boken något för kort, och lösningarna något för enkla. Stundtals undrar jag om Ekman inte riktigt litar på sin berättelse. Texten griper inte tag, bilderna bränner inte fast. Som läsare blir jag varken förvånad eller uppslukad – till stor del för att jag inte får lista ut något själv. Alla detaljer och snabba förklaringar ligger och skvalpar på ytan, fullt synliga.
