En hoppfull berättelse om oväntad vänskap
Vindmakaren
Av: Maja Lunde
Illustrationer: Lisa Aisato
Översättning: Barbro Lagergren
Förlag: Bonnier Carlsen
Kriget är slut och barnen i staden skickas iväg ut på landet, eller närmare bestämt till en ö. Där är tanken att de ska få leka fritt och äta upp sig, utan tankar på det som var. Ett av barnen är Tobias Whim, en elvaårig pojke som fortfarande plågas av den onda natt när han trodde att han skulle förlora sin familj.
Men när alla barn placerats ut till öborna står Tobias ensam kvar. Ingen är där för att hämta honom och istället följer öns brevbärare (eller egentligen alltiallo) med honom till huset där han ska bo. Det är ingen mysig gård med kaniner och hönor, utan ett vindpinat hus på en klippa. Där bor den mystiska fiskaren Lothe, som är långtifrån glad att ha fått en pojke på halsen. Deras relation blir svår från början och ingen av dem vet riktigt hur de ska bete sig.
”Maja Lunde väjer inte för de jobbiga skildringarna.”
Berättelsen blir både hemsk och hoppingivande när man som läsare får veta mer om bådas bakgrunden. Tobias minnen från kriget gör ont att läsa och man tycker synd om honom som får sina förhoppningar om en härlig sommar grusade. Det blir inte lättare när Tobias upptäcker ett rum fullt av teckningar av någon vid namn E. Vem är E och vad föreställer egentligen tavlorna?
Frågorna är många och tecknas på ett fint sätt i både ord och bild. Maja Lunde väjer inte för de jobbiga skildringarna. Även om mörkret från historien finns där är det hoppingivande att se hur Tobias och Lothe finner varandra allteftersom de vågar prata om det som är svårt i bådas liv. Det går att ta sig vidare med hjälp av vänner, fantasier och hopp.
