En poetisk strävan åt motsatt håll

Det talas ibland om "förlagsbranschens kris", då syftandes på kvaliteten på det utgivna, och inte på någon vikande bokförsäljning. Somligt av det kan sorteras in under etiketten uppgiven kulturpessimism. Annat är mer värt att ta på allvar. Till exempel siffror om att hela sju av tio böcker som översätts till svenska hämtas från den anglosaxiska litteraturen. Många cirklar går in i varandra när man ser till orsakerna: språkundervisningen i skolorna, förlagspolitik, anglosaxisk kulturdominans i stort.

Översättningar tycks överlag vara ett område omgärdat med största försiktighet, och på samma gång ett stort mått av spekulation. Så långt det bara är möjligt vill man försäkra sig om säljbarheten. Av den anledningen fanns det varken böcker av Harold Pinter eller Elfriede Jelinek tillgängliga i tryck när deras Nobelpris tillkännagavs. Och av samma anledning ger de största förlagen för tillfället inte ut någon översatt poesi alls. Ett fattigdomsbevis, kan tyckas.

Nättidskriften Salongen (http://salongen.de) startade som en strävan åt motsatt håll. Bort från mittfåran och det som redan finns i överflöd, men kvar inom den europeiska språksfären och med särskild tonvikt på det tyska och det östeuropeiska.

Grundarna heter Bodil Zalesky och Jelena Selin. Med deras egna ord ville de att Salongen skulle vara "ett forum för samtal om böcker som sällan eller aldrig uppmärksammas i Sverige". Goda föresatser, och det hade kunnat sluta vid det. Men man har på kort tid mutat in ett lärt revir som faktiskt saknar svenska motsvarigheter (en avantgardistisk kusin kan dock hittas i danska nättidskriften Litlive).

Då nättidskrifter än så länge inte kan få press- eller tidskriftsstöd har Salongen sökt och beviljats ett bidrag av stiftelsen Framtidens Kultur för den första fasen. Det borgar förhoppningsvis också för att redaktörerna inte kroknar under det idealistiska ok som ickekommersiella satsningar annars lätt hamnar under.

Förutom författarintroduktionerna – för mig mer eller mindre obekanta namn som Ales Razanau, Enzo Betizza, Else Lasker-Schüler, med flera – finns här översatt essäistik och intervjuer med skrivande särlingar (rumänen Norman Manea, bland annat). Det är en salong med väl valda gäster.

Och namnet är förresten ovanligt passande. En anakronism (den litterära salongen) planterad i modern jord (nätet), i den virtuella kultur som ännu bara låtit sig anas.

Här kan man erfara en pust av ett Europa som nordbor – fördomsfullt eller ej – gärna föreställer sig som mindre provinsiellt än de egna hemländerna. Det är en ganska angenäm bekantskap.

Martin Bergqvist