Fantasi ur eget huvud
Eller som han själv säger: "När man är uppväxt i två länder, kändes det svårt att välja bort ett. I stället lade jag till ännu ett."
När vi ses är det en knapp vecka kvar till vernissagen hos Galleri Lindqvist. Det mesta är upphängt, men än söker några målningar sin plats. Två står lutade mot en pelare, där den översta bilden delvis täcker den andra.
– Intressant, säger han, och påpekar hur nya mönster kan uppstå på det viset. En vän tog en gång bilder på detaljer ur mina målningar, och utifrån dessa kunde jag ibland gå vidare, skapa nya bilder.
Så. Vad är det han målar?Målningarna rymmer ett fantasifullt landskap med gott om detaljer. Här och var texter, inte sällan överstrukna och svårlästa, men desto fler föremål. Jag ser mig som kolorist, kan han säga, men sina bilder ser han däremot varken som föreställande eller abstrakta. Utan något däremellan.
– När jag kom till New York var jag tjugo. Och det som hände där var att jag upptäckte hur de amerikanska konstnärerna tog sig större friheter. I de franska, och för den delen även de svenska, konstakademierna som jag kände sedan tidigare lärdes det ut vad man fick göra, och inte göra. I USA mötte jag en mycket större spontanitet, vilket gav mig en känsla av att allt var öppet och fritt.
Spontanitet är fortfarande centralt i Carles måleri, men det nyckelord han själv vill framhålla framför andra är: fantasi.
Den bildbankhan hämtar sitt material ur har han byggt upp under hela sitt liv. Inte sällan finner han barndomen som en fruktbar källa att ösa ur.
Är dina bilder rebusar som väntar på att lösas?
– Nej, jag vill undvika att bli allt för tydlig. Däremot tycker jag om att antyda saker, speciellt som jag jobbar mycket med det undermedvetna. Men finns det ett svar vill jag gärna att betraktarna berättar det.
Du arbetar alltså inte efter en färdig skiss, en uttänkt plan?
– När jag börjar med en målning vet jag aldrig vart jag till slut kommer att hamna. Ibland överraskas jag själv, och kan undra: Är det verkligen jag som har gjort detta?
Förutom mötetmed USA finns det två andra tidiga upptäckter som måste nämnas: målaren Hieronymus Bosch (cirka 1450-1516), samt dadaismen och surrealismen. Hos de sistnämnda -ismerna fanns såväl fantasin, som lekfullheten och undersökandet av det undermedvetna. Hos Bosch fann han myllret, kontrasterna, det groteska, detaljerna.
– Miró? Jag får höra det ibland, men han har faktiskt inte betytt något speciellt för mig. Inte som Bosch. Jag minns fortfarande känslan jag fick när jag som barn öppnade en bok med hans bilder. Helt fantastiskt!
