GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Färgstark kejsare kläs av

Malmö stadsteaters nya säsong är igång. Kulturredaktören Sune Johannesson höll sig hemma och var ändå på lördagens premiär av den färgsprakande familjeföreställningen ”Kejsarens nya kläder”. Och även i nya tider fungerar HC Andersens gamla berättelse.
Teater • Publicerad 15 februari 2021
Premiären av Malmö Stadsteaters "Kejsarens nya kläder" ses här hemma på Sune Johannessons datorskärm. På scen ses kejsaren och hans skräddare, Erik Olsson respektive Johannes Wanselow.
Premiären av Malmö Stadsteaters "Kejsarens nya kläder" ses här hemma på Sune Johannessons datorskärm. På scen ses kejsaren och hans skräddare, Erik Olsson respektive Johannes Wanselow.
Foto: Sune Johannesson

I lördags eftermiddag var det premiärdags för årets första föreställning på Malmö stadsteater, en helt och hållet digital sådan. Så sju minuter innan den digitala ridån ska gå upp hämtar jag ved till kaminen, och två minuter innan sätter jag middagstallriken på bordet jämte fåtöljen. Redo. I mjukisbyxor.

Och när klockan på skärmen väl tickat ner till exakt klockan 16 är det dags för... försnack. Lite som Vinterstudion, med mys och framåtblickande förväntningar innan själva dramat. Tre av skådespelarna har tagits plats i teaterstudion och det blir både trevligt och informativt. Dessutom inkluderas vi i publiken genom att logga in på en webbsida och berätta vad vi heter och var vi är. Så trots att vi inte är där är vi där.

Visst, jag hade mycket hellre suttit i salongen med folk runtomkring än ensam i vardagsrummet framför min datorskärm, men ändå, fast att själva föreställningen är förinspelad infinner sig en viss livekänsla.

”Visst, jag hade mycket hellre suttit i salongen med folk runtomkring än ensam i fåtöljen framför min datorskärm, men ändå, en viss livekänsla infinner sig fast att själva föreställningen är förinspelad.”
Sune Johannesson
Här får kejsaren besöks av de två nya skräddarna som lovar att fixa nya supermoderna kläder till kejsaren, så moderna att de endast kan ses av de smarta. Skärmen står hemma hos Sune Johannesson.
Här får kejsaren besöks av de två nya skräddarna som lovar att fixa nya supermoderna kläder till kejsaren, så moderna att de endast kan ses av de smarta. Skärmen står hemma hos Sune Johannesson.
Foto: Sune Johannesson

När väl själva pjäsen ”Kejsarens nya kläder” gör entré är det just genom en entré och det med fart, fläkt och färg. Scenografin och kläderna är lysande färgstarka och när väl spelet och dialogerna sätter igång är det samma där – all-in. Högljutt och överdrivet.

Kejsaren (Erik Olsson) är en modeälskande härskare som vill vara i tiden och när han gör sin catwalksliknande entré vill han plötsligt få hjälp med en detalj för att skapa ett fulländat utseende. Och alla i hovet spelar med.

I lördags hade familjeföreställningen "Kejsarens nya kläder" digital premiär på Malmö stadsteater. Framöver går den att streama tre ytterligare lördagar.
I lördags hade familjeföreställningen "Kejsarens nya kläder" digital premiär på Malmö stadsteater. Framöver går den att streama tre ytterligare lördagar.
Foto: Emmalisa Pauly

Det visar sig rätt snart att hans tvära säkerhet i själva verket är osäkerhet och rädsla, vilket också är så han styr sitt rike. Att härska genom nyckfulla plötsliga beslut skapar han lojalitet hos sina närmsta och rädsla hos folket. För genom att vem som helst kan drabbas påverkas alla.

När kejsaren nås av beskedet att en kejsarinna från ett annat rike ska komma på besök bestämmer han sig för att få nya kläder sydda på en halv dag. Omöjligt, säger hans skräddare som får sparken. Räddningen uppenbarar sig när två andra skräddare förblindar honom genom sina tvärsäkra löften. Fast betalt vill de ha, rejält med pengar.

”Det är en sagolik saga med fötterna i verkligheten, inte minst aktuell i vår tid där politiska ledare lite här och var i världen styr genom plötsliga utbrott eller löften.”
Sune Johannesson
Teater

”Kejsarens nya kläder”

Av & regi: Viktor Tjerneld, fritt efter sagan av H.C. Andersen

Scenografi & kostym: Christian Albrectsen

I rollerna: Erik Olsson, Kerstin Andersson, Arina Katchinskaia, Magdi Saleh, Sandra Stojiljkovic, Daniel Träff, Johannes Wanselow, Cecilia Lindqvist och Göran Dyrssen.

Digital premiär på Malmö stadsteaters webbsida i lördags. Sänds även 20/2, 27/2 och 6/3.

Det är en sagolik saga med fötterna i verkligheten som HC Andersen skrev och trots att den snart är 200 år gammal känns den inte minst aktuell i vår tid där politiska ledare lite här och var i världen styr genom plötsliga utbrott eller löften. I fokus står deras egen självupptagenhet och själva makten, definitivt inte en hållbar långsiktighet som gynnar alla.

”Kejsarens nya kläder” i stadsteaterns version står stadigt på egna ben och vad gäller det höga tempot behålls det pjäsen igenom. Det är lekfullt, galet och skrikigt. Spelet är bra, tätt och intensivt, med den oerhört flexibla flexibilitetsministern (Arina Katchinskaia) som allra roligast. Trots att hon får sparken ett tiotal gånger tappar hon aldrig sin positiva inställning utan tar utan tvekan sig an det nya uppdraget. (Men måste en matminister prata italiano?)

Efterhand växer sig dock min längtan stark efter variation och fler tonlägen, det hade gett dramat större spänning och dynamik. Nu upplever jag tokeriet i vissa scener mest som upprepning, vilket det egentligen inte är.

Kejsaren (Erik Olsson) och två ur hans hov besöker de nya skräddarnas verkstad för att se vilka kläder de syr åt honom inför det kommande statsbesöket. Han blir mycket nöjd.
Kejsaren (Erik Olsson) och två ur hans hov besöker de nya skräddarnas verkstad för att se vilka kläder de syr åt honom inför det kommande statsbesöket. Han blir mycket nöjd.
Foto: Emmalisa Pauly

Variationen finns främst när hovet besöker de två bluff-skräddarnas verkstad, som genom en lika säker som elegant attityd ger en känsla av stilig modernitet. Fast det i själva verket är luftslott de bygger.

Tekniken fungerar utmärkt i denna snygga, men också rätt så enkla, produktion. Främst är det helbild och närbild, endast undantagsvis delas skärmen av fler än en scen. Och varför inte låta barnen själva få vara med i scenen där den nakna sanningen om kejsaren och kejsarinnan avslöjas? Det hade tydligt visat vem som är framtidens hopp.

”Varför inte låta barnen – framtidens hopp – själva få vara med i scenen där sanningen om kejsaren och kejsarinnan avslöjas?”
Sune Johannesson
Sune JohannessonSkicka e-post
Detta är en recension i Kristianstadsbladet. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kristianstadsbladet och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.