Filmrecension: Deppigt värre i julpyntsfabriken

Den heter "Merry Christmas, Yiwu" och är en dokumentär av den serbiske filmaren Mladen Kovacevic. Här får vi följa med till Yiwu i sydöstra Kina och träffa några av arbetarna i stadens hundratals fabriker som förser hela världen med billiga juldekorationer.

I långsamma, statiska scener får vi se hur tomtar, renar, snögubbar, julgranskulor och all möjlig skit svetsas, sprejmålas, bränns i ugnar, strös med glitter, paketeras och skeppas iväg av människor som själva aldrig firar jul. Det mesta sker för hand. Det ser själsmördande trist ut, och säkert ganska farligt.

Arbetarna har rest hit från andra delar av Kina, ofta långt från sina familjer, och lever i trångbodda korridorsrum i anslutning till fabrikerna med en smartphone-skärm som förströelse och fönster mot världen. Det grälla pyntet, de sterila fabriksutrymmena, höghusen vid horisonten – allt känns så konstgjort så att man kvävs. En långsam kameraåkning över trädkronorna i en dunge med bambuträd blir till en andningspaus.

Genom de lösryckta samtalen över bergen av kulörta plastkulor eller på lunchrasten anar vi livet utanför fabriken, med kärlekstrassel, drömmar om framtiden och planer inför nyår. Här finns dock inga huvudpersoner och vi kommer aldrig särskilt nära någon. Men avståndet förstärker samtidigt förnimmelsen av den alienering som man antagligen måste känna av att limma fast en miljon vita bollar på en miljon tomteluvor.

Men något misärreportage är det inte. Folk lever ändå sina liv. De umgås och går ut för att sjunga karaoke eller dricka sig fulla. Och det finns ändå spår av glädje i arbetet. Trots monotonin anar man ibland den där känslan av tillfredsställelse och stolthet som den som verkligen bemästrar ett arbetsmoment känner. Att skapa grejer med händerna är ju en så djupt mänsklig syssla. Det är kanske just därför som det här känns extra deppigt.