Flyktingars drömmar i ny utställning

Mariam längtar efter ett fast jobb för att få betala skatt och Rasha drömmer om att få träffa sin mamma igen. De är två av de människor som Henrik Teleman mötte för sex år sedan, inför utställningen "I telefonen finns hela människan".

Då illustrerade Teleman flyktingarnas liv med bilder från deras mobiltelefoner. Nu har han återvänt till dem han mötte, i boken och utställningen "Drömmar på månen".

– Det här handlar om kärlek, om barnens födelse, att hamna i limbo, att längta och att inte komma vidare. Det handlar om döden och sådant vi borde hålla kvar i mer när vardagen trycker på, sammanfattar Henrik Teleman.

I utställningen syns en rund cirkel av tunt vitt tyg, där skärvor av film visar överfarten på Medelhavet. Här finns också ”minnesglober” och två stora projektioner av filmer på barn, projicerade i parabolantenner så bilderna sprids likt splitter på väggarna.

I återföreningsrummet visas filmer där några av människorna i utställningen träffar nära och kära som de inte har träffat på fem, sex år och Henrik Teleman talar om densiteten i känslorna:

– Det är som kol som pressas ihop till diamant, det är så starka känslor så du kan inte värja dig, säger han.

Han var intresserad av hur människor hade förändrats under åren i Sverige. Många sade att de hade blivit mindre sociala. Att prata om att känna sig hemma visade sig dock svårt – eftersom flera fortfarande lever i ovisshet kring huruvida de kommer att få stanna eller inte.

– Där tycker jag mig ha sett en liten skillnad till det sämre, folk känner sig otryggare i dag än för ett år sedan, säger Henrik Teleman, som inte tycker det är så konstigt med tanke på valresultatet.

Henrik Teleman har själv träffat svenskar som inte känner några flyktingar, men som ändå har starka åsikter om dem.

– Människor säger rätt förfärliga saker, som de dessutom inte riktigt har koll på. Som att araber inte jobbar. Medan nästan alla jag känner därifrån har ett eller två jobb – och dessutom pluggar.

Inställningen handlar om människosyn, tycker Henrik Teleman. Vissa ser flyktingarna som ett hot och är inte intresserade av deras liv. Men han vill visa att det som är viktigt i livet är detsamma för oss alla.

– Jag hoppas att besökarna ska tänka på sina liv, sina nära och kära. Jag hoppas att de ska bli varmare människor, säger han.