Fundamentalisten som slutade be

Tidigare har hon med satirisk udd berört svenskheten, i "Du är alltså svensk?" och det tilltagande midjemåttet hos befolkningen i Västerlandet, i "Duck city". Och i programmet Sommar vågade hon sig häromåret till och med på att kritisera Jesus.

I "Slutspelat" gör hon det oväntade draget att placera en ledande terrorist från det beryktade Khyberpasset (i Afghanistan/Pakistan) i en förort till Stockholm. Ett anagram av hans efternamn, Ibn Nilad, leder ju tankarna till den gäckande ledaren för al-Qaida.

Med skägget avrakat och i kostym kommer han till Sverige för att vinna offervilliga till att utföra attentat i Europa. En trio, det lojala rådet, ledsagar honom. Deras tilltro till det gudlösa landet är inte stort, men mötet med väst och svenskarna sliter ändå på sammanhållningen.

Ett ödesdigert mötemed en kvinna, som lever ett dubbelliv, säljer sitt arbete på dagen och sin kropp på kvällen, får Ibn Nilad att bryta det ena muslimska tabut efter det andra. Han får inte bara smak på öl. Han bryr sig inte heller om ifall köttet är halal-slaktat och missar sin bön i ottan. Trots sina tre fruar finner han den här kvinnans smekningar oemotståndliga och de tär på hans tankar om ytterligare attentat. Hans kumpaners lojalitet svalnar också och snart lämnar de honom i ett vintrigt Stockholm.

Avgörande för hans attitydförändring är även en teaterpjäs. Han råkar slinka in på en teater en eftermiddag. Där spelas en pjäs av Samuel Beckett och den lämnar honom sedan ingen ro. De två personer som i dramat grävt ner sig i var sin sandgrop får honom att ställa sig frågor om meningen med livet.

Romanens avslutande sidor utspelar sig i paradiset och det har stora likheter med Beckettpjäsens interiör. Här möts kvinnan och Ibn Nilad igen i en evighet av sand.

Andersson överraskarläsaren med att låta till synes oförenliga företeelser mötas. Människors förhållningssätt till livet framstår på så vis så mycket tydligare och i många fall som mer eller mindre absurda.

Det ger förstås också utrymme för en hel del komiska situationer, för att inte säga att de kommer att dominera den här romanen. Att sedan fundamentalistisk tro flagnar lättare än färgen på murket trä må vara en väl optimistisk förhoppning, men den är väl värd att gestalta.