Annons

Kjell Andersson: Fyra starka namn i klimatbokfloden

Hur mådde egentligen den natur som skribenten och botanisten Kjell Andersson älskade att vistas i? Hans klimatengagemang växte och med åren har flera böcker ökat såväl hans kunskaper, som engagemang. Här lyfter han fram fyra av de författare som haft störst betydelse.
Kjell AnderssonSkicka e-post
Litteratur • Publicerad 14 maj 2021
Kjell Andersson
Detta är en personligt skriven text i Kristianstadsbladet. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Den tidigare amerikanske vice-presidenten Al Gore har haft en stor betydelse för det växande intresset för klimatfrågorna. Här ses han under ett besök på Grönland.
Den tidigare amerikanske vice-presidenten Al Gore har haft en stor betydelse för det växande intresset för klimatfrågorna. Här ses han under ett besök på Grönland.Foto: Paramount Pictures and Participa

Det låg en bit hopskrynklat tidningspapper i gräset. Texten på det fuktiga, gulnade papperet var bara delvis läsbar… Länge hade forskare misstänkt att något farligt höll på att hända med jordens klimat... Koldioxidhalten i luften ökar hela tiden, och det betyder att jordens medeltemperatur stiger.

Detta träffade mig. En ny farlig kraft trängde in i min värld som naturkrönikör och botanist. Det var andra halvan av 1980-talet, och nyheter om en stor miljökonferens som skulle gå av stapeln i Rio 1992 började dyka upp. Där skulle man bland annat försöka tackla det hot mot klimatet som utsläppen av växthusgaser innebär.

Annons

Det verkade finnas stor öppenhet bland världens länder. På konferensen antogs också en klimatkonvention som skulle begränsa utsläppen av växthusgaser och som skrevs under av 153 länder + EG.

En person passerar framför en av de muralmålningar som togs fram i Toronto, Kanada till Earth Day i april 2021.
En person passerar framför en av de muralmålningar som togs fram i Toronto, Kanada till Earth Day i april 2021.Foto: Nathan Denette
”Här vill jag stanna vid fyra författare som har öppnat fältet för mig.”
Kjell Andersson

Under 1990-talet kom allt fler klimatböcker. Vid millennieskiftet var tiden mogen för en “kambrisk explosion” av böcker om en jord i uppvärmning, skriver den brittiske klimatforskaren David Reay i Nature. Själv bidrog han också.

Här vill jag stanna vid fyra författare som har öppnat fältet för mig – förre vicepresidenten i USA Al Gore, den australiske etikprofessorn Clive Hamilton, den indiske författaren Amitav Ghosh och en som inte brukar räknas till klimatförfattarna; Rachel Carson, den amerikanska marinbiologen som är allra mest känd för sin epokgörande bok “Silent Spring” (”Tyst vår”) om den ansvarslösa spridningen av bekämpningsmedel i naturen och dess följder.

Al Gore

En bok höjer sig enligt David Reay över alla andra i den nya klimatbokfloden - ”An Inconvenient Truth” av Al Gore från 2006 – “En obekväm sanning” med underrubriken “Om den globala uppvärmningen och vad vi kan göra åt den”.

Boken hamnade på New York Times bestsellerlista för “non-fiction”, och ingen klimatbok har kunnat mäta sig med den, när det gäller världsvid popularitet. Den ackompanjerades av en dokumentärfilm som blev en av de mest framgångsrika någonsin och bland många andra utmärkelser fick två Oscarsbelöningar.

Al Gore ger en livlig bild av hur det allt varmare klimatet oroar jorden, hur myriader störningar leder till ett framtida klimatkaos om inget radikalt görs. För mig var det viktigaste med boken att författaren som person framträdde tillsammans med den världsvida verksamhet som han börjat bygga upp.

Al Gore har nått ut brett med sitt klimatengagemang. Här ses han under sitt tal på FN:s klimatkonferens i Katowice, Polen i december 2018.
Al Gore har nått ut brett med sitt klimatengagemang. Här ses han under sitt tal på FN:s klimatkonferens i Katowice, Polen i december 2018.Foto: Czarek Sokolowski
”Tonläget är nu skärpt. Koldioxidkurvan har fortsatt stiga, alldeles för lite görs för att begränsa utsläppen. Den ökande uppvärmningens effekter visar allt tydligare en jord i feber.”
Kjell Andersson

2017 kom uppföljaren “An Inconvenient Sequel: Truth to power” – ”En obekväm uppföljare: Från sanning till handling” – plus en film (som hade premiär i Sverige i november 2017).

Tonläget är nu skärpt. Koldioxidkurvan har fortsatt stiga, alldeles för lite görs för att begränsa utsläppen. Den ökande uppvärmningens effekter visar allt tydligare en jord i feber. “Varje kväll är tv-nyheterna som en naturstig i Uppenbarelseboken.” Men Al Gore vill alltid betona det hopp som ändå finns kvar. Och han illustrerar det i bokens inledning med en knoppande tulpan i en ung kvinnas hand.

Uttrycket “från sanning till handling” innebär att först när man vet sanningen om något kan man handla effektivt och ansvarigt. Det är därför Al Gore är så noga med att följa klimatvetenskapen. Det ger honom trovärdighet, och dessutom är det ett villkor för att hans rörelse ska överleva.

Filmen (som jag såg i datorn som dvd) är upplagd som den första med starka bilder av en jord i snabb förändring omväxlande med laddade möten med Al Gore själv, mest gripande kanske efter Trumps seger i presidentvalet 2016.

2007 fick Al Gore Nobels Fredspris. Här ses den amerikanske vicepresidenten på den bild som Ole Danbolt Mjøs, Den Norska Nobelkomittén, håller upp.
2007 fick Al Gore Nobels Fredspris. Här ses den amerikanske vicepresidenten på den bild som Ole Danbolt Mjøs, Den Norska Nobelkomittén, håller upp.Foto: Cornelius, Poppe
Annons

Al Gores djupaste motivation är, som jag känner det, att han vill göra det goda, ge allt för civilisationens och naturens framtid. I sin Nobelföreläsning i Oslo 2007 säger han: “Jag har en mening med att vara här idag. Det är ett ett ändamål jag har försökt tjäna i många år. Jag har bett Gud visa mig vägen, så att jag ska kunna göra det.”

Ska våra barn fråga oss: “Vad tänkte ni på; varför ingrep ni inte?” Eller: “Hur fick ni mod att ta itu med och lyckas lösa en kris som så många sa var omöjlig att lösa?”

Det verkar höra till sakens natur att en sådan människa blir hatad, hotad, misstänkliggjord på alla möjliga sätt, precis som har skett med Al Gore.

Clive Hamilton

På klimatbloggen Climate Progress, grundad 2006 av oceanografen och klimatexperten Joe Romm vid den amerikanska tankesmedjan Think Progress (nu nedlagd), lärde jag mig mycket från Romms artiklar. Hans blogg räknades bland världens främsta.

Ibland fann jag inlägg av en viss Clive Hamilton från Australien. Han hade lagt grunden till och lett Australiens enda “liberala” tankesmedja The Australia Institute genom många strider i 14 år. Nu hade han en fri position som “professor of public ethics” (fritt översatt: “grön etikprofessor”) vid Charles Sturt University i Canberra.

Clive Hamiltons bok "Den trotsiga jorden", utgiven 2019 på svenska.
Clive Hamiltons bok "Den trotsiga jorden", utgiven 2019 på svenska.Foto: Daidalos bokförlag

Jag fäste mig vid hans lediga, eleganta stil, hans idérikedom, värme och humor. Hans författarskap inleddes med böcker om konsumismens ohållbarhet för miljön och som livsinnehåll. 2010 kom “Requiem for a species” (“Dödsmässa för en art”). Här söker Hamilton svar på frågan varför vi inte lyssnar på varningar, varför vi inte gör tillräckligt åt klimatkrisen. Varför har klimatforskare sömnlösa nätter, medan vi andra kör på som vanligt? Boken är både skrämmande och medryckande att läsa.

Jag tog kontakt med honom ungefär vid den tiden, och vi har under åren som gått haft ett stimulerande tankeutbyte.

Boken ”Defiant Earth” (“Den trotsiga jorden”, utgiven på svenska av Daidalos 2019) betecknar en höjdpunkt i Hamiltons författarskap och tänkande hittills. Den har kommit ut i Australien, Europa och USA.

Temat är den nya geologiska epoken antropocen, vars början de flesta forskare på området sätter till 1945. Den föregående epoken, som varade i ungefär 10000 år från sista istiden var holocen, då klimatet var relativt stabilt och lugnt och tillät utveckling av mänskliga civilisationer.

”Under de 4,5 miljarder år som jorden funnits hittills, har det alltid varit naturliga orsaker som inlett nya geologiska skeden. Vad som nu hänt är något helt nytt och avgörande.”
Kjell Andersson

Under de 4,5 miljarder år som jorden funnits hittills, har det alltid varit naturliga orsaker som inlett nya geologiska skeden. Vad som nu hänt är något helt nytt och avgörande. För första gången har ett nytt geologiskt skede, epoken antropocen, uppstått genom en av jordens arter, människan.

Annons

Främsta orsaken till det är våra stora koldioxidutsläpp. Därmed kommer mänskligt handlande eller brist på handlande att vara oupplösligt invävt i jordens utveckling under dess återstående 5 miljarder år (även om inga människor lever kvar), då solen brinner ut och resterna av jorden sjunker i mörker.

Ett exempel på räckvidden av vad vi gör nu i ett ögonblick av jordens historia är följande: Klimatforskare kan med rimlig säkerhet säga att nästa istid bör infalla om 50000 år. Men eftersom koldioxiden stannar länge i atmosfären, är denna istid upphävd och troligen också den därpå följande – om 130000 år.

Detta ger oss människor en helt ny roll. Vi är inte längre lejontämjarna som lägger jorden under sig (det har vi aldrig varit). Vi är indragna i ett skeende av en komplexitet som når långt utöver vår fattningsförmåga. Och vår nya roll är inte lejontämjarens, den är en biroll, kanske en statistroll.

Genomgående i hela Hamiltons författarskap – något han också själv instämmer i – är en varning för hybris, övermod.

Den indiske författaren Amitav Ghosh.
Den indiske författaren Amitav Ghosh.Foto: Ivo van der Bent

Amitav Ghosh

Varför märks då denna dramatiska tid i jordens historia (åtminstone tills nyligen) så lite i kulturen? Varför kan man i vilken boklåda som helst hitta framtidsvisioner som knappt ens nämner klimatkrisen? Varför ser så få elefanten i rummet? Författare som ju vill vara i främsta ledet och skåda djupt, varför hör de inte “jordens uråldriga röst” bättre än vanligt folk?

Detta frågar Hamilton, och detta hade jag länge frågat mig när jag upptäckte den världsberömde indiske författaren Amitav Ghosh. Han har det gränsöverskridande i blodet. Hans föräldrar var klimatflyktingar, han växte upp i Calcutta, Bangladesh och Sri Lanka och utbildade sig i New Delhi, Alexandria och Oxford.

Amitav Ghosh bok ”Den stora galenskapen”, utgiven på svenska förra året.
Amitav Ghosh bok ”Den stora galenskapen”, utgiven på svenska förra året.Foto: Palaver Press

Ghosh mötte problemet också i sitt eget författarskap. Till slut ägnade han det en bok: “The Great Derangement” (“Den stora galenskapen: Klimatförändringen och det otänkbara”, utgiven på svenska av Palaver press i Lund, 2020).

”Boken ger också ett ostasiatiskt perspektiv på klimatkrisen som vi behöver här i vår västorienterade värld.”
Kjell Andersson

Ingenstans har jag funnit en så ingående analys av problemet. Det hänger bland annat samman med den kulturella miljö, där romankonsten utvecklades. Boken ger också ett ostasiatiskt perspektiv på klimatkrisen som vi behöver här i vår västorienterade värld.

Rachel Carson (1907-1964) ses här vid sin skrivmaskin, 1963. Nyligen utkom hennes mest kända bok, ”Tyst vår” åter på svenska.
Rachel Carson (1907-1964) ses här vid sin skrivmaskin, 1963. Nyligen utkom hennes mest kända bok, ”Tyst vår” åter på svenska.Foto: Bob Schutz

Rachel Carson

Rachel Carsons “Silent Spring”, från 1962 och tillägnad Albert Schweizer, räknas som portalen till den moderna miljörörelsen. Här ger hon en upprörande bild av den hämningslösa spridningen av gifter i naturen, särskilt DDT, som pågick i USA och många andra länder.

”Jag fick tag på ”Silent spring” snart efter att den kommit ut och läste timme efter timme med ett lexikon i högsta hugg. Sedan har den följt mig genom livet.”
Kjell Andersson

Jag fick tag på boken snart efter att den kommit ut och läste timme efter timme med ett lexikon i högsta hugg. Sedan har den följt mig genom livet.

Annons

Boken väckte starka känslor men jag förstod inte då varför Rachel Carson var så irriterande omsorgsfull och lugn. Hon blottlade omsorgsfullt den giriga och ansvarslösa inställning som låg bakom giftspridningen. Förvisso är det samma hållning som ligger bakom dumpningen av koldioxid i atmosfären. För närvarande 51 miljarder ton per år i genomsnitt.

Har Rachel Carson också skrivit direkt om mänsklig påverkan på klimatet, undrade jag, när jag skrev raderna ovan. Hon levde ju bara till 1964. Jag fann inget, men mejlade en fråga till professor Linda Lear, som har skrivit den stora biografin om Rachel Carson (“Rachel Carson – witness for Nature”, 1997).

Kjell Andersson: ”Bakom en lätt slöja står Rachel Carson också i portalen till insikten om vår tids troligen allvarligaste hot mot jordens framtid – klimatkrisen.”
Kjell Andersson: ”Bakom en lätt slöja står Rachel Carson också i portalen till insikten om vår tids troligen allvarligaste hot mot jordens framtid – klimatkrisen.”Foto: Volante förlag/Pressbild

Till min glädje fick jag svar från Bob Musil, en av dem som förvaltar arvet efter Rachel Carson och som skriver om klimatfrågor. Han kände inte till att Carson skulle ha skrivit om klimathotet, men hon måste ha känt till problemet eftersom hon var vän och kollega till professor Roger Revelle. Tillsammans med sin medarbetare Charles Keeling skapade Roger Revelle den berömda Keelingkurvan som börjar 1958 och fram till den dag som i dag är visar hur koldioxidhalten i atmosfären stiger.

Bakom en lätt slöja står Rachel Carson också i portalen till insikten om vår tids troligen allvarligaste hot mot jordens framtid – klimatkrisen.

Fakta

Böckerna i korthet

Al Gore

"The Assault on Reason” (“Kriget mot förnuftet”), 2007: Vad som händer när en upplyst samhällsdebatt spårar ur och ersätts med demagogi och desinformation.

”Our Choice” (”Det här är vårt val”), 2009: Vi kan fortfarande välja framtid.

"The Future” (”Framtiden”), 2013: En djupt engagerande bok på samma tema som hans tidigare "Kriget mot förnuftet”.

Clive Hamilton

”Earthmasters. The Dawn of the Age of Climate Engineering (“I klimatstyrningens begynnelse”), 2013: En tidig, framsynt bok om planerna på klimatisk ingenjörskonst och deras tänkbara följder.

Amitav Ghosh

”Gun Island” (”Öarna”), 2019: En stark roman om människoöden i ett allt svårare klimat. En värld på katastrofens rand.

Rachel Carson

”Silent spring” (”Tyst vår”), 1962. Utkom året efter på svenska, men samma bok är nyutgiven på svenska i år.

Om Klimatfredag

Under 2021 ägnas en del av fredagens kultursidor åt klimatfrågor. Hittills har det varit allt från forskarrapporter till nyheter, reportage och krönikor. Alla texter hittas lätt på Kristianstadsbladet.se – sök på ”Klimatfredag”.

Dagens skribent är Kjell Andersson, kultur- och miljöskribent.

Annons
Annons
Annons
Annons