Gamla myter i nytt format

”Ja skiter i att det är fejk det är för jävligt ändå” är en numera klassisk kommentar till en ”artikel” som delades för ett par år sedan. Det rörde sig om en helt och hållet uppdiktad historia om en nioårig örebroare som inte fick ha svenska flaggan på sitt mobilskal i skolan. Upprörande, tyckte många, och även när ”artikeln” kunde avfärdas som fejk kändes det ändå för jävligt ända in i själen på somliga, uppenbarligen.

I sin bok döpt efter denna frustrerade och mycket talande kommentar går journalisten Jack Werner igenom ett antal av de lögner, fejkade identiteter och bedrägerier som förekommer på internet.

I början av boken skriver han att en annan person egentligen borde skrivit den: folklivsforskaren och författaren till ”Råttan i pizzan”: Bengt af Klintberg. För det vi upplever nu är inget nytt: moderna myter och urbana legender har bara fått ytterligare en plattform att spridas genom.

Det är rafflande och kul och intressant när Werner går igenom berättelserna, ibland genom sitt eget arbete som journalist. Han får att sitta framför datorn och scrolla i fem-sex dagar att låta riktigt spännande. Jag är också förtjust i hans nästan underdåniga ödmjukhet. Det finns en fantastiskt irriterande tendens hos människor som ”kan internet” och tipsar oss andra om att appar på Facebook som räknar ut vad du skulle heta som porrstjärna i själva verket är trojaner att anlägga en von oben-attityd. ”Gick du på den?” typ, som om Nisse i Hökarängen inte hade något annat att göra på dagarna än att gå till botten med hur bilderna på bonsai-kattungarna egentligen framställdes.

Särskilt efter The Guardians avslöjande om Cambridge Analyticas samröre med Facebook och de visselblåsare som nu framträtt, trots att de inser att de blivit utnyttjade som nyttiga idioter, känns ju hela internet som en egen entitet som vi inte ens kan komma i närheten av att greppa. Det, samt avslöjandena av före detta Facebook-anställda som berättat hur de medvetet skapat ett monster och numera själva gått off grid.

Det är obegripligt, oöverskådligt, och det är inte alls säkert. Men det känns ganska mysigt och tryggt att hålla Jack Werner i handen när vi accepterar det.