I femte boken känns triangeldramat segt

I femte boken om Dimön låter sektöverlevaren Mariette Lindstein en ny sekt utmana den karismatiske Franz Oswald som blir miljökämpe på köpet.

Bokrecension • Publicerad 7 mars 2021

Detta är en recension i Kristianstadsbladet. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.

Thriller

Striden om Dimön

Författare: Mariette Lindstein

Förlag: Harper Collins

På morgonpromenaden liknar bryggorna spökfingrar ut i tomma intet innan dimman lättar. Att läsa femte boken om Dimön på en västkustsk ö tillför en extra dimension till de målande naturbeskrivningarna.

Just öns ljunghed är i centrum – före detta sektledaren Franz Oswald utmanas av en patriarkal gammaltestamentlig sekt som vill bygga där. Samtidigt börjar 19-åriga Julia Frisk undersöka dem.

Mariette Lindstein – Striden om DimönFoto: Pressbild

Annons

Hon är redan en fantastisk journalist och lyssnare, men förutom det rimlig i sitt ändå kaxiga och rätt självcentrerade perspektiv. Än mer självcentrerad är Franz, psykopaten som nu fått – hu! – känslor. Han är fortfarande en fena på att rationalisera och förklara bort försyndelser och övergrepp, men anfall av empati försvårar. En obehaglig typ men tacksam som romanfigur.

Det är tempo i både inre och yttre skeenden, men triangeldramat mellan Franz, Julia och den ytligt tecknade Thor – Franz son och Julias sambo – börjar bli segt.