Annons

Ingen riktig skärpa när Styrke siktar brett

Personligare texter, mer utmanande sång och bubblande energi. Men, det är tveksamt om skivan verkligen sticker ut i ett större perspektiv, skriver Karin Grönroos om Tove Styrkes nya album ”Hard”.
Skivrecension • Publicerad 1 juni 2022
Detta är en recension i Kristianstadsbladet. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Tove Styrke bjuder på bubblande energi på nya albumet.
Tove Styrke bjuder på bubblande energi på nya albumet.Foto: Ralph Bretzer
Pop

Tove Styrke

Album: Hard

Skivbolag: Sony/Milkshake/SME

På det genomgående hyllade albumet ”Sway” från 2018 bjöd Tove Styrke på minimalistisk men tweakad pop där det luftiga trumfade storslagna gester. Nu är hon tillbaka med den uppföljande ”Hard”, som har skrivits och producerats tillsammans med en rad starka namn och som också är ett mer renodlat popdokument, anpassat efter de större internationella scenerna. Samtidigt är det också en skiva som visar upp mer av Styrkes egna känsloliv och uttryck:

”Att utsätta sig själv och sitt hjärta för risken att bli sårad, men också för chansen att känna något på riktigt. Det handlar om den kontrasten. Det är ”Hard”, förklarar hon i pressreleasen som också lyfter ut den körspäckade ”Free” och singeln ”Show me love” som två typexempel på skivans tematik.

Annons

Och ja, på “Hard” hörs uppenbart mer av Tove Styrke som artist. Personligare texter, mer utmanande sång och bubblande energi. Framförallt i klubbigare spår som ”Lies”, ”24h”, ”Start walking” och den inledande “YouYouYou” Men, huruvida skivan verkligen sticker ut soundmässigt i ett större perspektiv är mer tveksamt. Även om låtlistan är varierad och visar på genreöverskridande mod så känns det ofta som att den gapar efter för mycket, snarare än att gå på djupet.

”Även om låtlistan är välvarierad och visar på genreöverskridande mod så känns det ofta som att den gapar efter för mycket, snarare än att gå på djupet.”

Det är ett problem, framförallt eftersom Styrke verkar i ett sammanhang som kräver tydlig profil och som inte har tålamod med att vänta in artister som jobbar på att hitta sin hook. Det är också synd, med tanke på att Styrke redan arbetat in en tydlig signatur med både edge och attityd. En signatur som tyvärr slipats ner här, till förmån för ett mer generellt sound.

Samtidigt är det naturligtvis möjligt att vända på läget. Bortsett från den tunna, tramsiga “Millennial blues” och gitarrerna som stör rytmen i “Cool me down” och “Show me love” växer sig flera guldkorn stora under ytan. Om Styrkes redan etablerade publik har tålamod nog att stanna upp och ta till sig utvecklingen så finns det med andra ord förutsättningar för en stor del av materialet att klättra vidare. Allt hänger på skärpan i stort, och om Styrke lyckas behålla greppet om sin kreativa fingertoppskänsla framöver.

Karin GrönroosSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons