Johanna Solbergers debut är en ömsint berättelse om heder och frigörelse
Den största lögnen
Författare: Johanna Solberger
Förlag: Rabén & Sjögren
För bra länge sedan hörde religionen till majoritetskulturen. Då kunde det säkert uppfattas som en synd att umgås med icke troende. Om så skedde skulle Satan få inflytande, vilket utsatte ens familj och släkt för vanära. Idag är inte sådana föreställningar lika vanliga, inte ens bland dem som kallar sig kristna. Men det finns församlingar som under sektliknande förhållanden håller sina medlemmar under mycket sträng uppsikt.
I sin ömsinta och fina debut skildrar Johanna Solberger två tonårsflickor som hamnar på kant med sina föräldrars hederskodex. ”Den största lögnen” handlar om de problem som uppstår när de börjar på gymnasiet, där de finner vänner utanför kyrkan och dessutom intressen som inte gärna accepteras.
”Genom sin gestaltning blir romanen både upplysande och drabbande.”
Det kan tyckas ofarligt att gå med i en teatergrupp och spela Shakespeare, att fika med en tjejkompis, eller att sitta i biblioteket med en killkompis. Sådant ser dock berättelsens pastorer allvarligt på och riskerar att leda till uteslutning från deras bönehus.
Johanna Solberger återger denna psykosociala process varsamt och insiktsfullt. Självklart ligger sympatierna hos döttrarna och deras frigörelseprocess, men utan att döma tydliggör hon också föräldrarnas världsuppfattning.
Genom sin gestaltning blir romanen både upplysande och drabbande. Det som åskådliggörs och problematiseras går att tillämpa även på familjer som hör till andra trosuppfattningar än den kristna. Däri ligger ett stort värde.
