John Cho: Plötsligt förändras allt

Det var något han kunde använda sig av när han spelade den manliga huvudrollen i "Don't make me go". Även om dottern i filmen är tonåring och John Chos egen dotter är nio, menar han att det fanns en grund att stå på.

– Sedan hade vi turen att hitta Mia Isaac som spelar min dotter. Det kändes som om hon skulle kunna vara min dotter på riktigt, och hon ser ut så också. Jag kände mig som en kompis till hennes pappa och vi spelade på det.

”Don't make me go” handlar om Max, som får veta att han har en, troligen obotlig, hjärntumör. Han har en problematisk relation till sin tonårsdotter Wally, och närmast tvingar med henne på en road trip för att hitta flickans mamma, som lämnade familjen när Wally var nyfödd.

– Max tror att det är nu han ska lära henne saker om livet, men i själva verket är det han som får lära sig, säger Cho.

Regissören Hannah Marks ville så gärna arbeta med honom, att berättelsen skrevs om från att handla om en vit man och hans dotter till en asiatisk duo.

Cho och hans familj flyttade från Korea till Los Angeles när han var sex år gammal. Han har nu en framgångsrik film- och tv-karriär med bland annat den hyllade ”Searching” och flera ”Star trek”-filmer bakom sig.

Han är också sångare i bandet Viva La Union, även om han numera inte hinner ägna sig så mycket åt den sidan av karriären. Skådespeleriet tar upp mycket tid. Men i filmen får vi höra honom sjunga Iggy Pops ”The passenger” på en karaokebar.

– Vi skulle egentligen ha haft en annan låt, men den blev för dyr. Då tog vi ”The passenger” i stället och den passade perfekt, säger Cho, som blir mycket intresserad när han får höra att Iggy Pop nyligen fick Polarpriset och att han då mötte Sveriges kungapar.

– Hade han något på överkroppen då? undrar han.

Just nu jobbar John Cho med tv-serien ”The after party” och har nyligen avslutat långfilmen ”The graduate”. När det gäller en ny Star trek-film är han lite undvikande.

– Det vore verkligen kul att få göra en ny film i serien, men vi är inte riktigt där än. Vi får se.