Karaktärerna tar över i Maria Adolfssons nya Doggerland-bok
Fallvind
Författare: Maria Adolfsson
Förlag: Wahlström & Widstrand
En fallvind skapas av luft som kylts av nederbörd, den riktas mot marken, och efter att den träffat mark sprids den utåt i alla riktningar. Olycksbådande, med andra ord, och fallvinden är heller inget påhittat doggerskt, som vildhästarna hross, ostronfestivalen oistra och, ja, hela landet.
Det gedigna världsbygget gör Maria Adolfssons böcker så trevliga att läsa, och har fått många att vilja resa dit. I nätmagasinet DAST finns till och med en färsk reseguide till Doggerland (det går direktflyg från Stockholm och färja från danska Esbjerg).
Den kompetenta men buttra, ibland bittra och rätt blödiga polisen Karen Eiken Hornby och hennes brokiga skara av vänner är nästa anledning att läsa.
Vi lärde först känna Karen i ”Felsteg” (2018), på väg hem morgonen efter ett ovanligt korkat engångsligg. I ”Stormvarning” (2019) utsattes hon för iskall vinter, och under den varmaste våren någonsin fick hon hantera en serievåldtäktsman och en återvändande popstjärna i ”Mellan djävulen och havet” (2020). I ”Spring eller dö” (2021) inväntade hon både sin femtioårsdag och sin förlossning och hamnade i en masskjutning.
”Det gedigna världsbygget gör Maria Adolfssons böcker så trevliga att läsa, och har fått många att vilja resa dit.”
Nu är det maj, dottern Selma är åtta månader och Karen är tillfreds med att vara föräldraledig. Hon är nöjd även med relationen med sambon Leo, musiker och före detta uteliggare, men inte lika nöjd med att han planerar en spelning i Frankrike. Han har fullt upp med ett stort renoveringsprojekt ihop med flera av deras vänner. En nedlagd fiskfabrik ska bli hotell och restaurang.
Doggerland är fiktivt, men i samklang med både sitt läge mellan Skandinavien och Storbritannien och med samtiden. Så corona har nått öriket, vilket skildras väl genom medborgarnas attityder och reaktioner.
Ett mord inträffar förstås också. En ung kvinna död i en fågeldamm, med trosorna nerdragna. Dagen efter hittas en ung man drunknad, utan att något tyder på brott eller på att det skulle hänga ihop. Förutom att det är dödsfall nummer två i en deckare.
Karen återgår motvilligt i deltidstjänst och får jobba tätt ihop med Astrid Nielsen, en kollega på väg mot bristningsgränsen, och den av bipersonerna som presenteras närmare.
Adolfsson själv verkar så förtjust i sin skapelse att själva spänningsintrigen nästan hamnar i skymundan för relationer och personutveckling. Det gör alls ingenting.
