Kärlek och uppror i Kungsbacka
Kungsbacka ultras
Roman – debut 2020
Författare: Johan Espersson
Förlag: Natur & Kultur
Den unge man som är huvudperson i Johan Esperssons ”Kungsbacka ultras” heter Johan, och att det här rör sig om en historia som ligger författaren nära skulle det ändå knappast kunna råda någon tvekan om. Det rör sig alltså om en skildring av den brytningstid i livet under vilken vuxenblivandet på gott och ont nedkämpar barndomen, vilket ju gärna leder till en viss benägenhet att överbetona betydelsen hos nyss gjorda erfarenheter, för att inte tala om nyförvärvade bittra insikter.
Under en resa till Rom stöter Johan och hans kamrater på den gruppering av våldsbenägna, konfrontativa och fascistiska fotbollshuliganer som går under benämningen Ultras. Det ger bokens titel en viss ironisk twist, det är skillnad på farlighet och samhällsutmaning mellan världsstadens och den halländska småstadens ultras, även om de senare kan uppleva sig som upproriskt anarkistiska.
”Kungsbacka ultras” kryssar i alla rutor när det gäller en ung författares berättelse om hur det är att vara ung. Det sups en del, inte sällan de mest bisarra busblandningar, fester avlöser varandra, mer eller mindre olyckliga kärlekstrassel uppstår och bryter samman. Efter gymnasiet blir det pendling till universitetsstudier i Göteborg, där Johan läser litteraturvetenskap och den flicka han har en relation till boken igenom läser genusvetenskap.
”Både Johan och hans flickvän flyttar till Stockholm för att studera vidare.”
Men. Johan Espersson har förmågan att göra en litterärt mycket fin och minnesvärd historia på detta klassiska tema. Så sett är det här vad man brukar kalla en mycket lovande debut, präglad av en stark känsla för språkets möjligheter att omförfräscha ungdomsskildringen som genre. Johan Espersson genomför också ett intressant litterärt experiment genom att i stället för traditionell episk form låta så gott som varje mening sluta i blankrad i stället för med punkt. Det är en krävande utmaning för författaren, eftersom läsarens förväntan i mötet med en sådan stil kommer att bli ungefär den som ställs på lyrik: att varje rad ska vara mättad och meningsfull i sig själv och inte bara som ett led i en fortlöpande episk framställning. Det här fungerar mycket väl, och det skulle inte heller förvåna mig om Johan Espersson i nästa bok byter genre till lyrik.
Både Johan och hans flickvän flyttar till Stockholm för att studera vidare. Småstadsidyllen Kungsbacka där det var relativt tryggt och bekvämt att vara upprorisk byts mot den slitsamma tillvaron i den svenska bostadsbristens huvudstad. Det ska leda till flickvännens psykiska sammanbrott, och utan att förfalla till moraliserande eller indignation får Johan Espersson fram vilken rovdrift på unga människor som situationen innebär.
”Kungsbacka ultras” är en välskriven och stark berättelse om hur det är att vara ung i tjugohundratalets Sverige. Lovar gott för det fortsatta författarskapet.
