Konstnärsduo: "Sverige är EU:s Brasilien"

Människor brukar plantera träd till minne av någon som har gått bort. Men hur hyllar man en skog? Kanske genom att låta den stå kvar.

Konstnärsduon Åsa Elzén och Malin Arnell har arrenderat 3,7 hektar av den sörmländska skogen, som därmed har tagits ur produktion. Skogen tillhör Fogelstad säteri där Fogelstadgruppen verkade – en informell konstellation av politiskt och kulturellt engagerade kvinnor på 1920-talet.

– Det är ett monument som hedrar den levande skogen genom att vara en levande skog och samtidigt hyllar det minnet efter Fogelstadgruppens arbete med ekologi och resiliens (förmågan hos ett system att hantera och utvecklas under förändringar), säger Åsa Elzén.

Åsa Elzén och Malin Arnells konstprojekt "Skogen kallar – ett oändligt kontaminerat samarbete eller dansandet är en form av skogskunskap" är ett långsiktigt åtagande, som också knoppar av sig. Den 9 september ska de genomföra en guidad visning i skogen med fokus på naturens rättigheter.

En så kallad "utsträckning" av verket visas också på konsthallen Accelerator i Stockholm, där duon försöker representera skogen utan att skada den.

– Konstnärer har under långa tider arbetat med naturen som ett motiv och ofta som ett sätt att peka på dess värde. Men för oss blir det så viktigt att materialet vi arbetar med inte bidrar till att göra det sämre för det vi försöker hylla, säger Åsa Elzén.

På Accelerator syns skogen i form av ett omkullfallet träd, pallkragar, lastpallar, kasserade skrivbord och dörrar: trä som satts samman till en triangelformad skulptur. Den bär spår av hur skogen finns i våra liv. Duon vill också visa att skogarna binds samman globalt av råvarupris och handel.

– Deras väl och ve påverkas av den globala ekonomin: Var är träd billigast nu? Var kommer de här små fragmenten av skog ifrån och hur har de påverkat ekosystemet, säger Åsa Elzén.

Mycket har hänt med diskussionerna om skog sedan konstprojektet inleddes. Nu börjar fler intressera sig för ett småskaligt och hållbart skogsbruk, vilket var vad Fogelstadgruppen praktiserade under mellankrigstiden. Gruppen var skeptisk till mycket av jordbrukets industrialisering och använde sig en hel del av trädesbruk.

Deras bok "Fred med jorden" från 1940-talet är allt mer aktuell i en tid då skogsindustrin har börjat granskas och ifrågasättas. Men fortfarande reflekterar för få kring vad skogen betyder för oss och vår välfärd, anser Elzén och Arnell, som välkomnar att debatten nu väckts.

– Sverige är EU:s Brasilien, och vi är så glada att folk säger det nu. Det finns en skogslobby som har tjänat mycket på att det är saker som sker i skymundan, säger Åsa Elzén.

Till och med språket döljer vad som pågår, menar Malin Arnell:

– I svenskan pratar vi fortfarande bara om skog och inte om plantager. I tyskan finns båda orden. Det är jätteviktigt, för språkbruket döljer processen kring plantagerna.

Den skog som duon har räddat är en produktionsskog – "fulskog" som inte kvalar in till att få ett formellt skydd. Men Åsa Elzén understryker att även i sådana skogar finns äldre delar som aldrig har rörts, och som behöver skydd.

– Då är det också ett spännande biologiskt experiment vad som kommer att hända med skogen om vi låter den vara, säger hon.

Duon vill utmana ställningstaganden och identiteter. Att skogen har formen av en triangel har en betydelse: de använder sig av triangulering för att komma undan stela motsatspar.

Att närma sig frågan från en ny position – konsten – är ett sätt att röra om i begreppen och överbrygga låsningar. Nu har de också kontaktat Svenska kyrkan, som är en stor skogsägare, och som bland annat äger grannskogen intill deras.

– När vi pratade med kyrkan om frivillig avsättning av skog öppnade det upp möjligheter och de arbetar nu med ekoteologi. Det samtalet har vi blivit en del av och fått inblick i genom att sträcka ut handen, säger Malin Arnell.