Mikael Nydahl: ”Mycket välförtjänt pristagare”
Det började med att Mikael Nydahl letade efter nya polska författare som kunde medverka i bok- och samtalsserien Östersjösamtal. Året var 2002 och utifrån tips från några olika håll hade han börjat läsa noveller av Olga Tokarczuk.
I en intervju jag hade med honom inför Tokarczuks besök i Kristianstad i februari 2002 förklarade Mikael Nydahl varför han bestämde sig för att bjuda in henne och även ge ut hennes titlar.
– När jag började läsa novellerna i översättning ångrade jag inte valet. Och allt eftersom jag fick tillgång till fler noveller desto mer såg jag hur de olika texterna kastade ljus över varandra, och trots att jaget i novellerna skiftar finns det en central underliggande tematik; Tokarczuk undersöker först vad som är människans identitet, men också vad människan är beredd att göra för att slippa undan.
Drygt 17 år har passerat sedan det uttalandet, och Nydahls förlag Ariel har fortsatt att ge ut Olga Tokarczuks böcker på svenska. Det är genom honom som hon nått den svenska publiken.
Totalt har det handlat om tio böcker, och den senaste är en utbyggnad av den novellsamling som var den som startade allt 2002, ”Spel på många små trummor”. Fast nu är det slut. Alldeles nyligen gick Albert Bonniers förlag ut med ett pressmeddelande om att de övertar utgivningen av Olga Tokarczuks böcker.
– Bonniers kommer att ta över, men mitt förlag finns kvar under en överskådlig tid framöver, säger Mikael Nydahl och fortsätter.
– Jag och Daniel Sandström på Bonniers har haft flera noggranna förhandlingar så att allt kommer att bli rätt, inte minst för Tokarczuk. Så Ariel kommer att trycka nya upplagor till vissa titlar, Bonniers till andra. Och någon ger vi ut tillsammans.
När beskedet från Svenska Akademien kom under torsdagseftermiddagen var han hemma, alltså både i huset och på jobbet i Linderödstrakten. Och även om Tokarczuks namn har nämnts i de här sammanhangen under en rad av år, så blev Nydahl både glad och överraskad.
– Jag var förberedd på att det kunde hända, trots det blev jag överraskad över att det väl hände. Och jag fick närmast en overklighetskänsla. Efter det har telefonen ringt i ett samtidigt som jag har försökt uppdatera hemsidan. Har du sett om det fungerat?
Det har jag, svarar jag, för det första jag möter är ansiktet på en alldeles färsk Nobelpristagare.
Jag har läst hennes tidiga böcker som du gav ut, däremot inte de senaste som har gett henne stor internationell uppmärksamhet. Det jag har läst har varit helt fascinerande uppslukande litteratur, men som också krävt mitt fokus. Hur ser du på hennes böcker?
– För mig är Olga Tokarczuk en mycket välförtjänt pristagare. Hon är ett stort europeiskt författarskap, och varför jag poängterar just Europa är för att det är europeiska historiska erfarenheter under 1900-talet hon hanterar. Och hennes blick på människan som historisk varelse delas av hennes blick på människan som psykologisk varelse. De här dubbla blickarna ger en litteratur som är oerhört intressant, rik och komplex.
– Och, fortsätter han, hennes böcker är väldigt olika, en del mer komplexa, andra tycker jag är väldigt medryckande.
Hennes ”Jakobsböckerna”, från 2015, väckte en hätsk debatt i Polen, hur tror du att hennes hemland ser på att hon nu får Nobelpriset?
– Situationen som rådde i Polen 2015 är än allvarligare idag, så det kommer att bli ny debatt. Men det kommer också att väcka stor glädje, hon har många läsare i Polen.
Låt oss ge författaren Olga Tokarczuk sista ordet. Från besöket på Kristianstads konsthall den 23 februari 2002. Till min tidigare kollega Jimmy Vulovic berättade hon då bland annat om sitt tema till sina noveller, den polska identiteten: ”Polens historia har alltid varit hård och grym och vår identitet har ofta beskrivits genom det och det är inte bra, för i fredstider blir det svårt att upprätthålla identiteten. I fredstid måste vi hela tiden återupptäcka vilka vi är.”
