Magiskt irriterande i minirysare
Flickan utan ansikte
Kapitelbok/Spökhistoria
Text: Ingelin Angerborn
Bild: Elin Sandström
Förlag: Rabén & Sjögren
Författaren Ingelin Angerborn slog igenom stort med barnromanen ”Rum 213” och har sedan dess etablerat sig som en god skapare av spännande romaner för läsare i den så kallade mellanåldern. Med ”Flickan utan ansikte” vänder hon sig till de något yngre läsarna. Dock utan att väja för spökhistoriens skrämseleffekter.
Historien skrevs ursprungligen för Barnradion, Sveriges Radio 2016, och den har också något av det muntliga berättandets särdrag. Nu ges den ut som en illustrerad kapitelbok, men mest är den en novell, om än episodiskt berättad. Förlaget kallar den för en ”illustrerad minimysrysare” och det stämmer ganska bra.
Flickorna Signe och Fanny ska sitta barnvakt hos Fannys kusin Ines. Hon beskrivs som världens gulligaste unge med stora ögon, lockigt hår och en mysko låtsaskompis med svarta skor. När mörkret faller och det börjar hända mystiska saker i huset börjar det verka som om den där låtsaskompisen kanske inte är på låtsas…
”Flera mystiska händelser flätas samman och kanske hör de logiskt ihop, eller inte.”
Elin Sandströms illustrationer förstärker det mystiska berättandet. Hennes bilder i grå svartvita nyanser anger en sakral och grafisk ton som stämmer med historiens tonläge.
Flera mystiska händelser flätas samman och kanske hör de logiskt ihop, eller inte. Kanske är allt mest en slump, men det får flickorna och inte heller läsaren säkert veta. Så är det ofta i bra spökhistorier. Något frågetecken lämnas kvar åt läsarens egen fantasi. Magiskt och lite irriterande på en och samma gång!
