Makt och sårbarhet i en fantastisk blandning

Nine inch nails-duon experimenterar och bygger upp en mörk, kaosartad värld där ett blodigt slut ständigt är nära. Tung dist, snabba beats och klaustrofobiska effekter bygger upp fångande låtar som är lite pop-punk, lite grunge och mycket unika.

Skivan är skapad under tiden Halsey var gravid och musiken är inspirerad av stjärnans känslor kring att se kroppen som ett kärl och att föda barn. Inte främst det vackra, utan rädslan, tvivlet och kaoset när allt förändras, men också urkraften och kärleken. Det kanske låter som ett smalt tema på ett album, men det funkar. Mer än funkar, det är omöjligt att slita sig från detta märkliga och mörka som svajar mellan mardröm och extas. Sa jag att det också finns en 60 minuter lång film till albumet med? Där Halsey spelar en drottning som hämnas på en våldsam och farlig kung. Som sagt, en oförutsägbar artist.

Halsey befinner sig ständigt mittemellan kaos och ordning, det onda och goda och att hata och älska sig själv. I den grungerockiga "The lighthouse” sjunger Halsey om sig själv som ett väsen med huggtänder som utnyttjar och lurar en sjöman. "He’s laying in the water begging god to let him drown, so I showed him all my teeth and then I laughed out loud”, men lägger till: “because I never wanted saving, I just wanted to be found”. Även på "Ya’aburnee" finns tvetydigheten, det är en hyllning till ett barn, men också ett sorgligt konstaterande: "You will bury me before I bury you".

Det finns mängder med lager och vändningar på "If I Can’t have love, I want power" och jag har svårt att bestämma om Halsey behöver en kram eller spärras in, det kan gå åt vilket håll som helst. Men det är också det som gör albumet till en sån otroligt mäktig upplevelse.