Mats Söderlund: ”Klimatkrisen får inte göra oss passiva, vi behöver därför nya mål”

För författaren Mats Söderlund har naturen alltid varit nära, både i livet och skrivandet. Så när han i januari läste om Kristianstadsbladets satsning Klimatfredag skickade han i väg ett mejl om att han gärna medverkar. Idag kommer så hans första text i en serie där årstiderna är temat. Och han börjar där vi står just nu, våren.

– Från barnsben har jag haft ett starkt naturintresse, men även om vi i skolan läste om växthuseffekten hade ingen koll på hur mycket temperaturen skulle öka eller hur katastrofal utvecklingen skulle bli, säger han när vi hörs på telefon, jag från min hemmaredaktion, han från Simrishamn där han och hans fru, författaren Susanna Alakoski, tillbringar stor del av året.

Redan i hans debutbok för snart 30 år sedan finns klimatet i en del av dikter, medan det är det bärande temat i hans senaste verk – fantasytrilogin ”Ättlingarna”. Denna serie handlar om, med hans egna ord, "en inte alltför avlägsen framtid, där klimatförändringarna visserligen hejdats, men konsekvenserna av uppvärmningen ändå är påtagliga med vattenbrist, översvämningar, torka, en svagare golfström och väldigt många klimatflyktingar”.

Nästa titel, med planerad utgivning under 2022, har planetens klimatkris i fokus. Här i form av personliga essäer utifrån hans egna naturupplevelser, nya intervjuer med människor han känner i det Norrland där han växte upp och om klimatforskningens rapporter.

– Naturen och klimatet finns det flera författare som skriver om, både nu och tidigare, men när någon ville placera in mig i facket ”naturlyriker” kändes det inte helt bekvämt. Begreppet ”ekopoet” har jag lättare att acceptera.

Inom just klimatfrågor – vad kan litteraturen tillföra?

– Det behövs många röster. Forskarrapporter och fackböcker som mer konkret tar upp vad som händer med vår planet är helt nödvändiga. Men vi behöver också den sköra poesin och längre berättande romaner, svarar Mats Söderlund och fortsätter.

– På grund av det akuta läget befinner sig många i ett stadium av chock, sorg eller rädsla och kan därför bli passiva. Vetenskapliga texter tar upp dessa stora och svåra frågor, men de kan inte fånga djupet i denna komplexitet. Därför behövs skönlitteraturen. För att väcka tankar och känslor, som får oss att agera. Vi behöver bli arga och på allvar inse att det här får inte hända.

I ett panelsamtal om just dessa frågor framför du åsikten att det finns gott om dystopier, men få utopier och just det behöver vi. Varför?

– Vi vet så väl vad vi behöver sluta med – som att sluta elda kol och olja och minska på vårt flygande och köttätande – men vad ska vi göra istället? Vi måste helt enkelt sätta upp nya mål. Och det handlar inte om att gå tillbaka till grottstadiet, tvärtom. Det finns fantastiska utvecklingsmöjligheter med tilltalande scenarier i våra framtida samhällen, men då krävs det en ny livsstil och för att nå dit behöver vi självklart veta vad vi ska göra för att ta oss dit.

Vid sidan om sitt egna skrivande är Mats Söderlund sedan förra året, och i minst ytterligare några månader, Writer in Residence inom ett större klimatprojekt vid Lunds universitet, Climaginaries.

– Det är ett projekt som studerar hur klimatkrisen gestaltas. För mig har det, på flera sätt, varit ett oerhört givande uppdrag. Att, till exempel, få hänga med klimatforskare som mäter koldioxidförändringar i mikrogram och medverka i en internationell konferens på högsta nivå har varit något alldeles speciellt, ja, närmast ett paradis. Att sedan få ställa frågor till dem utifrån mitt perspektiv – som hur de kände när de såg resultatet av sin forskning – har varit väldigt lärorikt.

I dagens årstidsessä rör sig Mats Söderlund i Norrland, men också i Skåne, två av de landskap han levt mest med i sitt liv. Sedan många år delas boendet mellan Värmdö, vid Stockholm, och Simrishamn. Förstnämnda är främst en praktisk adress för de olika uppdrag författarskapet ger, Österlen är för honom mer en plats för skapandet.

– Som ung var Skåne det sista jag trodde att jag skulle bo i, men jag har verkligen lärt mig att älska Skåne. Det är oerhört mycket rikare och mer varierat än vad jag som norrlänning lärde mig i skolan.

Vad är det du älskar med Skåne?

– Mest de öppna landskapen och havet. Men här finns ju så mycket mer, och det går att ta flera fantastiska vandringar i skiftande miljöer. Som att ge sig ut på Skåneleden, vandra på Gårdlösaleden eller ta sig sig till Söderåsen.

Vad är det som gör att du mår så bra av att vistas i naturen?

– Jag tror att vi är skapade för att vara nära naturen och fungera i samklang med den, ett tillstånd som får oss att känna oss hela.