Annons

Max Porter skriver ömsint om tonårsångest i ”Shy”

”Shy” är en otroligt ömsint och berörande roman. Annika Wall älskar Max Porters mix av prosa och poesi som känns mer än den hörs.
Recension • Publicerad 27 januari 2024 • Uppdaterad 31 januari 2024
Detta är en recension i Kristianstadsbladet. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Roman

Shy

Författare: Max Porter

Översättning: Marianne Tufvesson

Förlag: Etta, Sekwa förlag

Max Porter har gjort sig känd för sina lekfulla romaner som tillåter både magi och ordlekar. Recensenten Annika Wall är förtjust.Foto: Lucy Dickens

Tonårshjärtan bultar i samma takt som musiken och i Shys fall är det drum’n’bass 170 bpm, bom bom bom. Det är också i samma höga tempo som Max Porter skriver romanen om tonårspojken Shy, med sin mix av vindlande prosa, ordlekar och poetiska en-radingar.

Jag har alltid älskat Max Porters romaner och ”Shy” är inget undantag. I centrum finns alltid den ensamma pojken som ett slags förlösande faktor som gör att världen blir både magisk och högst konkret. I den kritikerrosade debuten ”Sorgen bär fjäderdräkt” finns två små pojkar som förlorat sin mamma där en kråka en dag knackar på dörren; i ”Lanny” finns en ovanlig pojke som möter byns mytiska lövklädda sagofigur: Dead Papa Toothworth.

”Max Porter har en särskild förmåga att med små medel gestalta det som verkligen betyder något.”
Annons

Med ”Shy” lämnar dock Max Porter de magiska elementen i sitt berättande för att mer direkt adressera frågor om ensamhet och maskulinitet. ”Shy” är en berättelse om en tonårspojke som inte kan ”skärpa till sig” och till slut hamnar på ungdomshemmet Sista chansen. ”Shy” blir på så vis tyngre än Max Porters tidigare romaner, också mer samhällskritisk. Romanen är en otroligt träffande gestaltning av tonårsångest och de runt omkring som försöker hjälpa. Men ”Shy” är också i hög grad en hyllning till musikens avgörande betydelse.

Den dova sub-basen från drum’n’bass bultar tillbaka livet i Shys pojkkropp, mildrar ångesten, stänger ute det som är svårt att hantera. Sub-basen känns i kroppen mer än den hörs; lite som med Max Porters prosa – också den känns i kroppen mer än den hörs. Max Porter har en särskild förmåga att med små medel gestalta det som verkligen betyder något. Ännu en gång har Max Porter skrivit en otroligt ömsint och berörande roman. Ännu en gång gör Marianne Tufvesson ett utomordentligt arbete att översätta Max Porters finurliga formuleringar till varsam och samtidigt livlig svenska.

”Shy” av Max Porter
Annika WallSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons