Sune Johannesson: Med dörren öppen åt nya världar
Vardagsrummet är vad det är, ett rum i vardagen mitt i Östra Hoby City och få som passerar detta gatuhus skulle väl gissa att det här är en konsertsal. Men när bilen framför mig denna torsdagskväll kör in och stannar vid kyrkans parkering följer jag efter. Det är inte direkt trafikkaos, men likväl, vem annars parkerar just här just nu denna lugna vardagskväll i lilla Östra Hoby?
Jag har rätt. Runt hörnet väntar hus nr 354 och bakom de höga, vackra stockrosorna finns en öppen dörr och inomhus är kanske 20 plaststolar uppställda, samtliga riktade mot en imponerande ljudutrustning vid väggen mot gatan. Tusentals knappar, rattar, reläer och kablar. Och högtalare.
Jag är i Vardagsrummet, en, som de själva formulerar det, ”scen för experimentell ljudkonst och konstmusik”. Det här är en ung scen, med tonsättar- och musikerparet Sten-Olof Hellström och Ann Rosén som husägare och konstnärligt ansvariga. Tidigare har de bland annat varit ute på ljudutflykter med en båt i Stockholms skärgård, nu placerar de istället den elektroniska musiken och andra mer experimentella ljudformer rakt på gatan. Det är inte bra, det är genialt.
För det kan låta konstigt, men den elektroniska musiken är en stolt svensk tradition med ett stort antal framstående tonsättare och internationellt uppmärksammade verk från efterkrigsåren och fram till idag. Då var den här typen av elektroniskt baserad ljudkonst ny, men med den moderna teknikexplosionen har givetvis också den elektroniska musiken breddats, förändrats och utvecklats enormt.
Likväl, den tradition som växer inne i Vardagsrummet är fortsatt en smal genre och den här kvällen är vi högst ett tiotal i publiken. Själv upptäckte jag den elektroakustiska musikgenren under mitten av 80-talet och förutom de skivor jag köpte har jag haft några närmast magiska live-upplevelser. Favoriten är nog några festivaler i Bergslagens Skinnskatteberg, en ort långt från allt som lyckades locka världsnamn.
Nämnas bör även Stockholmsstudion EMS (ElektronMusikStudion). Den öppnade 1964 och har fått stor betydelse. I och med den fick den här musikriktningen en central bas, och blev ett kreativt hem för ett stort antal tonsättare, svenska som utländska gäster. Till exempel fick den numera Österlenaren Lars-Gunnar Bodin tidigt en framskjuten roll i studion, men listan över tonsättarnamn som har arbetat i studion är imponerande lång.
Tillbaka i Vardagsrummet i Östra Hoby. Efter lite begynnande teknikproblem har konserten med Sten-Olof Hellström och Martin Jonsson Tibblin börjat ljuda så smått. Deras utgångspunkt för just den här kvällen, torsdag den 2 augusti, har varit en mystisk och svårbegriplig skrift, författad av, vad man tror, Francesco Colonna på slutet av 1400-talet: ”Hypnerotomachia Poliphili”.
”Hela titeln är lång som en telefonkatalog”, säger Hellström, och fortsätter. ”Men istället för att prata om den här boken, som länge har fascinerat många läsare, inte minst forskare, har vi närmat oss dess märkliga ämnen – allt från bisarr sex till någon slags jakt efter en dröm – genom kvällens musikprojekt.”
Så sätter han sig och tillsammans tar de båda musikskaparna med oss till en stillsam och svårfångad värld, där Jonsson Tibblins dova gitarrklanger blandas med Hellströms sväverier. Det är suggestivt, och med en klangrik stämning som växer alltmer efterhand. Men aldrig berusande brusande brutalt.
Fler skiftningar i tonspråket blir det däremot efter paus, med såväl mer variation som fler tvära kast. Så heter också den här avdelningen ”Fyra scener ur Hypnerotomachia Poliphili”. Första aktens titel är ”Den nionde strängen”, och hela konsertkvällen bär namnet ”Endless somewhere”.
Förutom musiken som strömmar ur högtalarna blir också omgivningen utanför det öppna fönstret en del av ljudbilden. Här är lekande barn, cyklister och traktorer. Allt detta bygger tillsammans en unik helhet. Eller som Sten-Olof Hellström säger det efter konserten: ”Nu behöver ni inte läsa boken.”
Varje torsdag under juli månad har de haft konserter i sitt vardagsrum, och förutom den här kvällen med Hellström & Jonsson Tibblin blir det ytterligare en. Imorgon kväll, torsdag 9 augusti, är det konstnären och tonsättaren Ann Rosén som intar scenen tillsammans med den mångsidiga violinisten Eva Lindal.
Sistnämnda har medverkat i en rad sammanhang, ofta med ny musik, medan Rosén på sitt cv bland annat har det uppmärksammade projektet Syntjuntan samt Stora Barriärorkestern. Morgondagens konsert har titeln ”Blyertsbarriärer och andra motstånd”, och utflykter till nya landskap är att vänta. För ett av Ann Roséns ambitioner med sina projekt är att, som det står på Vardagsrummets webb, "utmana våra inre och yttre barriärer”.
Vardagsrummet arbetar i det lilla formatet men med de stora världarna. Och förutom sina egna kvaliteter, visar de hur bubblande kreativ och bred kulturscenen är i sydost.
Tack för det!
