Operaperformance om klimat har landat i Sverige

– Det är verkligen en typ av totalproduktion, ett verk för samtiden, säger Mats Stjernstedt som är chef för Malmö Konsthall.

En dag på stranden – fast på Malmö konsthall. Olika rollfigurer, hundar och barn samsas med 13 ton sand i en föreställning som har få motsvarigheter i konstvärlden.

Det handlar om en fast installation och performance – men även om opera.

"Sun & sea", som visas tolv gånger under kommande två veckor, låter publiken möta trötta människor i konsumtionssamhället. Ett möte som får oss att börja fundera på vad som egentligen händer med vår planet.

Temat är klimat, berättar Rugile Barzdziukaite som är en av de tre konstnärerna bakom Sun & Sea .

– Det är en undersökning av den mänskliga arten här och nu i en kontext av stranden där så många olika människor möts. De ser ganska lika ut under solen, men alla bär på olika historier, säger hon till TT och förklarar att historierna har olika band till klimatförändringar och ekologi.

– På ett eller annat sätt är de alla relaterade till varandra.

Men klimatfrågan berörs inte på något påträngande eller alarmistiskt sätt i föreställningen, om man får tro Rugile Barzdziukaite.

– Det kan bli för entydigt och bli mer aktivism än konst. Och det har vi verkligen försökt att undvika, berättar hon för TT och fortsätter:

– Med detta i åtanke försökte vi kontrollera oss själva för att inte gå ut och propagera, säger hon och förklarar att man vill väcka frågor och inte komma med uttalanden.

"Sun & sea" skulle egentligen ha visats i Malmö redan under förra våren. När pandemin kom i vägen har det unika samarbetet mellan tre olika lituaiska konstnärerna Rugilė Barzdziukaitė, Vaiva Grainytė och Lina Lapelytė dock fått vänta på Sverige. Fram tills nu har det dock hunnit visas i Rom, Aten, Los Angeles och New York.

Den internationella uppmärksamheten har varit stor, men i Sverige blir det enda stoppet Malmö. Redan när Mats Stjernstedt såg verket första gången på Venedigbiennalen bestämde han sig för att försöka få hit det.

– Det var en omedelbar tanke jag fick. Att det skulle bli en fin produktion i vårt program, som också laborerar med tid och rum på ett annat sätt än alla andra av våra utställningar.

Tanken är att verket ska kunna ses från olika vinklar, berättar Mats Stjernstedt. Publiken får gå uppför trappan och upp på byggställningar, för att från tre olika vinklar blicka ner över konstverket.

– Man byter perspektiv på betraktare och aktör. Man har bytt de två rollerna, betraktaren befinner sig på hög höjd och aktörerna är de som blir sedda på från avstånd på marken, säger han och fortsätter:

– Det är en slående bild över strandscenariot, det förändrar hela begreppsrymden tycker jag.

Publiken kan passera under några minuter eller välja att stå kvar en längre tid. Föreställningen visas i fyra timmar åt gången.

– Vi kommer inte att jaga iväg någon som vill följa det här verket. Det är en loop, man sjunger i en timme i princip. Jag kan tänka mig att det finns de som är intresserade av subtila förändringar och av att se hur den här casten fungerar, säger Mats Stjernstedt.

– Vi har styrt förutsättningarna för betraktaren på ett visst sätt, men vi tänker inte totalstyra hela upplevelsen.

Anna Karolina Eriksson/TT