GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Schartau, Johanna: "Passagerna i Paris"

Passagerna i Paris är både en aktuell boktitel och en rubrik över något alldeles speciellt i den franska huvudstaden. Thomas Nydahl har läst en charmant – och lockande – bok.
Kultur • Publicerad 15 februari 2008

ººWalter Benjamins stora arbete om passagerna i Paris har vi på svenska tack vare förläggaren Brutus Östling och översättaren Ulf Peter Hallberg. Med Johanna Schartaus hjälp kan vi nu med fotografier, teckningar och texter också besöka passagerna mer handgripligt men fortfarande från läsfåtöljen. Hennes vackra och eftertänksamma bok är som gjord för ett sådant besök.

Johanna Schartau, filmare, konstnär och berättare tar oss med till Pariskulturens kanske märkligaste inslag: passagerna, "det moderna konsumtionssamhällets och varuhusets förelöpare".

Fenomenet har funnits sedan 1700-talets sista år och den sista byggdes för drygt hundra år sedan. Men de finns kvar, både som monument över en svunnen tid och som synnerligen praktiska, väl fungerande och använda platser.

I passagerna är man under värmande tak och väggar men strosar ändå fritt utanför butikerna. I en del kan man sitta ner för en kopp kaffe eller ta av det egna medhavda. Förr kunde uteliggarna få en stunds värme i dem, men sedan man började låsa dem om nätterna är det slut med det.

Schartaus fotografier är underbara. Sakliga men med de undflyende mänskliga gestalterna som nästan mytiska väsen, bortom tid och rum. Hennes osentimentala teckningar är gjorda i samma anda. Texterna berättar och citerar ur litteraturen; den som skrevs av Walter Benjamin, men också av Strindberg, Zola, Aragon och andra.

Vill man förstå passagerna går man till Benjamin, som skrev att passagen för staden var "salongen. Mer än på något annat ställe ger sig gatan här till känna som massornas möblerade utvändiga interiör". Det är det paradoxala: utvändigt och invändigt samtidigt.

Eller som Schartau själv säger: "Det är nog det jag tycker så mycket om i passagerna. En intimitet, någonstans att vara ifred med sina tankar, någonstans att bara flanera. Passagen är en transportsträcka, en genväg, ett gömställe från regnet och kylan, ett varuhus, en affärsgata, ett hem."

Det jag tycker mest om är att Schartau tillåter sig att vara personlig. Faktauppgifterna i all ära, men det är ställen som bokens avslutande meningar jag kommer att bära med mig: "Passagerna är ett ställe att smita in i när det kyler på. Eller för att kyssas." Nu måste jag ju dit och uppleva dem!

Thomas Nydahl

SAXO
Så här jobbar Kristianstadsbladet med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.