Sex, serier och politik
Årets sommarutställning på Ystads konstmuseum är en uppföljare till den uppmärksammade "Hjärtat Sitter Till Vänster" och nu som då, för tio år sedan, heter producenterna Ola Åstrand och Ulf Kihlander.
Den nya utställningen, "Tänd Mörkret", visar svensk konst från 1975 och tio år framåt men producenterna har inte, enligt presstexten, velat ge "ett traditionellt konsthistoriskt perspektiv på tiden" utan har "inriktat sig på all den aktivitet som drevs i källarlokaler, alternativa utrymmen, smågallerier".
Trots ambitionen att inte följa ett tydligt tema ser man oundvikligen tydliga strömmar i tidens konst. Mycket handlar om sex, serier och politik.
Det är i synnerhet utställningens kvinnliga representanter som ägnar sig åt sexskildringarna. Maya Eizin Öijer gör kolorerade bondagebilder, Eva Zettervall råa och obehagliga teckningar med sexuella situationer, flera med djur inblandade. Eva Klasson har fotograferat kroppsdelar och döda djur i extrema närbilder, som förenar sex och död med en makaber påträngande intimitet.
Kristina Abelli Elander har gjort en slags julgran i vilken målade träformer hänger. Formerna visar en rad sexuella skildringar men också några intressanta "familjemotiv". En kvinna hugger ihjäl sin man, ett par barn häller ut sprit i vasken.
Det är lätt att se hennes bilder som en skepsis mot familjekonstruktionen, ett ifrågasättande av kärnfamiljen.
Serieinslagen är starka, kanske för att seriens direkthet och tidigare låga status som konstform gick väl ihop med punkens inställning till skapandet och samhällets värdering av skapandets produkter.
Här finns serier av Gunnar Lundkvist och Joakim Pirinen och flera konstnärer, bland andra Petter Zennström, Ivar Södergren och Stig Danielsson, som är starkt inspirerade av seriens uttryck.
På tredje våningen visas ett litet urval skulpturer, som Beth Laurins "Paket". Verket består av fyra målade gatstenar, inslagna som presenter, som dolda politiska vapen. I ett angränsande rum finner man två verk av tidens kanske vildaste målare Annette Abrahamsson. Hon är en personlig favorit men målningen "When we are together" är tyvärr väldigt svag och videoverket där Abrahamsson dansar barbröstad till Motörhead och Rolling Stones är mer bizarrt än bra.
När jag vandrar genom "Tänd Mörkret" känns det som om jag återupplever min barndom och uppväxt.
Abrahamsson, Pirinen, Franco Leidi, Bo Cavefors, Mats B. Listan på gamla bekantskaper kan göras väldigt lång. Nere i det gamla biblioteket hittar jag Richard Årlins kopparstick "Fool on the hill" som hängde vid matbordet i mitt barndomshem.
Visst var perioden en spännande tid för svensk konst, litteratur och politik men jag är tveksam till att "Tänd mörkret" är lika spännande för dem som inte har ett personligt förhållande till tiden.
Undergroundperspektivet i utställningen är tydligt men kvaliteten har blivit lidande. Det känns som man haft ambitionen att fånga en anda och klämma in så mycket som möjligt i konceptet istället för att ta tillfället i akt och visa riktigt bra verk från tioårsperioden. Det måste inte vara slarvigt bara för att det är punk.
"Tänd Mörkret - Svensk konst 1975-1985". Ystads konstmuseum pågår till 17/8.
